sturegymnasietkulturhistoria

 Petersplatsen i Rom (Bernini)

Kontrasterna mellan ljus och skugga är något som arkitekterna utnyttjade. De tog över de antika byggnadselementen från renässansen, kolonner, kapitäl o.s.v.  men använde dem på ett friare och djärvare sätt. Under barocken anlades stora trädgårdar/parker i anslutning till de enorma slott som byggdes under perioden. De utgör en del av en helhet vars syfte bl.a. var som tidigare nämnts propaganda och att visa kungars makt etc. En av de mest kända och betydande arkitekterna under barocken var Giovanni Lorenzo Bernini som även var en framstående skulptör. Många byggnader under barocken fick storslagna utsmyckningar i form av bl.a. skulpturer och man strävade efter att få arkitekturen och skulpturerna att smälta samman. Skulpturerna under barocken är dramatiska med spända muskler och de är fångade i ögonblick av rörelse.

                    
Bernini (den heliga Teresas extas)


Slottet Versailles

Ludvig XIV kom till makten 1660. Han ville bygga ett slott nära Paris men bort från de oroligheter som pågick i där. Han ville ha en plats där han kunde organisera och helt styra en fransk regering omkring sin egen person. Han bosatte sig i vad som varit ett mindre jaktslott och beslutade att bygga om det.

1678 övertog byggdes Spegelsalen, kapellet och de två flyglarna. Den 1682 flyttade Ludvig XIV in i palatset. Möblerna togs från kungens egen finansminister Nicolas Fouquet och hans slott Vaux-le-Vicomte. Ludvig XIV tvingade (i stort sett) Frankrikes adel att bosätta sig inom slottsområdet och som mest bodde över 30 000 personer personer där (inte medräknat tjänstefolket).

Förutom att slottet i sig är praktfullt och imponerande anlades en slottspark (också den inspirerad av Vaux-le-Vicomte) som nog är en av de mest berömda slottsparker i världen. Det sättet som trädgården anlades på är det som kommit att kallas Franska Barockträdgård där symmetri, och kontraster är två viktiga ingridienser. Karakteristiskt är även vattenkonst, fontäner, skulpturer, labyrinter mm.

Slottsträdgården

•-         La pelouse = sluttningen (gräsmattan)

•-         Bosquet  = den lilla skogen, lund, dunge, berså

•-         Parterre = plantering på platt mark bestående av rabatter inramade av sten
           eller hårt klippta buskar med grusgångar i konstfulla och symmetriska formationer

          
Versailles (slottet)                  Spegelsalen

         
Parken



      
Vaux-le-Vicomte

Här är länkar till hemsidor na för dessa två slott

http://www.chateauversailles.fr/en/

http://www.vaux-le-vicomte.com/

Eftersom kyrkan hade återfått en del av sin gamla auktoritet, i synnerhet i den katolska världen, passade barockkonstens starka uttryck, dess känslosvall och propagandistiska karaktär, väl dess syften. Även furstar och kungar såg möjligheterna att använda konsten i propagandasyften: förhärligande och ståtliga porträtt, magnifika statyer och stora slott. Kort sagt, kulturen användes för att manifestera makten och härligheten. I republiken Holland såg det lite annorlunda ut eftersom det var borgarklassen som bar kulturen.

Barockens uttryckssätt blev kan man säga en reaktion på renässansens. Om renässansens konst, musik o.s.v. var jämn och sparsamt utsmyckad blev barockens dess motsats.

1543 kom Nicolaus Copernicus verk "sex böcker om de himmelska kretsloppen". Detta omkullkastades den gamla världsbilden, med jorden som centrum. Han sa att solen är universums centrum. Galileo Galilei vidareutvecklade denna nya världsbild. Han kom i konflikt med den katolska kyrkan och han tvingades avsäga sig sina åsikter och förbjöds att yttra sig offentligt.

                                      
Nicolaus Copernicus                                     Galileo Galilei

Den nya världsbilden fick draghjälp av en riktning inom filosofin, empirism = att kritiskt iaktta välden och att pröva samma experiment flera gånger och bilda sig en uppfattning av de resultat man får, inte att okritiskt acceptera det som står i bibeln. En av de främsta med denna ståndpunkt var engelsmannen Francis Bacon som ansåg att religion och vetenskap inte skulle blandas.

                                                          
Francis Bacon                                               Isaac Newton

Isaac Newton använde sig av empiriska experiment men förstod att det inte enbart går att blida sig en världsuppfattning på det, utan att de reslutat man får fram måste systematiseras för att skapa en helhetsbild.

Filosofi

I Nederländerna levde en judisk filosof, Spinoza, Eftersom han hade "turen" att leva just i Nederländerna blev han inte anklagad för kätteri trots att han hade, enligt den tidens synsätt, mycket radikala idéer om religion. Han kritiserade ALLA trosinriktningar och ifrågasatte bibelns och Torahns auktoritet. Dessutom trodde han inte på en personlig Gud utan ansåg att Gud fanns i allt. Han blev inte fängslad men utesluten ur den judiska gemenskapen.

Under 1600-talet fick humanismen ny vind i seglen. (Humansim kommer från latinets humanus = mänsklig. D.v.s. människan är något speciellt i skapelsen med rättighet och skyldighet att forma och utveckla sitt liv. Idén om människan egenvärde och värdighet)

Emanuel Swedenborg och Carl von Linné var 2 svenska vetenskapsmän och forskare som levde under den här tiden. Linné forskade mycket inom botanik, växtlivet. Han systematiserade vår flora och gjorde flera forskningsresor i landet. Swedenborg undersökte människokroppen samt gjorde bl.a. ritningar på flygplan och andra mekaniska uppfinningar som blev verkliga långt senare. Han blev mer och mer intresserad av religion och andliga frågor och bröt sig loss från den Svenska kyrkan.

Eftersom naturvetenskapen utvecklades så mycket förändrades världsbilden. Å ena sidan var jorden inte längre universums centrum, utan bara en planet som snurrade runt solen. Å andra sidan var det en triumf att lyckas kartlägga alla dessa naturvetenskapliga principer.

Sekulariseringen som hade påbörjats under renässansen, slog igenom på allvar under 1700-talet medan 1600-talet framstår, om än ytligt, som en ny blomstringsperiod för den kristna tron.  Den romersk-katolska kyrkan genomförde en motoffensiv mot reformationen och detta hade gett kyrkan ny auktoritet. Det 30-åriga kriget uppfattades länge som ett religionskrig, men det som främst låg bakom krigen var maktpolitiska ambitioner. Det som lade den intellektuella grunden till att sekulariseringen tog fart under 1700-talet var den omvälvning som skedde inom naturvetenskapen under 1600-talet.

Beteckningen barocken är, liksom de andra epokbeteckningarna lite vag och inte enhetlig de olika konstarterna emellan. Man skiljer på denna tid både inom de olika konstarterna, men som ett samlat grepp kallar vi det ändå nu för barocken. Epoken fick sitt namn under 1800-talet och man kan säga att det på sätt och vis var en kritisk benämning, då man ansåg att konstidealen var överdrivna, ja ibland nästan groteska. Själva ordet barock lär komma från portugisiskans barocco, som betyder ojämn pärla, men kan även komma från franskans ord baroque, vidundelrig, oregelbunden.

Samhället

Hovkulturen som hade växt fram under renässansen fick allt större betydelse.  Kungarnas makt stärktes på flera håll till envälde. Ludvig XIV påstås ha sagt; "Staten, det är jag". De kungliga enväldena blev känsliga för kritik och man var intolerant mot oliktänkande, därför blev censuren hård. Konst, musik, dans och litteratur var i stor utsträckning inriktade på furstarna och deras behov av statussymboler och underhållning. Den rika adeln stödde i ganska stor utsträckning också kulturlivet. Under den här tiden adlades ibland borgarsöner, dessa kallas ämbetsadel. Denna ämbetsadel och borgerskapet bildade en driftig grupp i samhället. De hade också kulturella intressen, men inte alltid samma som hovet och den gamla s.k. börsadeln. I de här nya grupperna fick de radikala tankar som uppstod under upplysningen större genomslag än i de konservativa kretsarna i hovet.

Även om boktryckarkonsten nu kunde sprida nya tankar och upptäckter inom filosofi och vetenskap var det fortfarande bara en litet välutbildad elit som fick ta del av detta. De flesta människor levde fortfarande sina liv som analfabeter och kvinnors möjlighet till utbildning var fortfarande extremt begränsad.

Intolerans mot oliktänkande var ett utbrett fenomen i hela Europa och många olika grupper blev utsatt för förföljelse t.ex. judar och muslimer. Dessutom spred sig en masshysteri kring förföljelse av s.k. häxor. Tusentals kvinnor, män och även barn avrättades i tron att de antingen var häxor eller hade varit på Blåkulla med häxor. Även här i Sverige skedde detta i stor utsträckning.

•-         Renässans

•-         Sekularisering

•-         Reformationen

•-         Centralperspektivet

•-         Commedia dell'arte

•-         The Globe

•-         Motett

•-         Madrigal

•-         Luta

•-         Virginal

•-         Gamba

•-         Dansmästare

•-         Ballo

•-         Pavane

•-         La volta

Kvinnliga konstnärer

Kvinnliga representanter inom olika kulturområden finns det givetvis även under renässansen, men dessvärre är det mycket svårare att hitta fakta om deras liv och verk än deras samtida manliga kollegor. Samhället tillät oftast inte att kvinnor fick annan utbildning än det som krävdes för att kunna sköta det hushåll som hon förväntades ta hand om, beroende på hennes samhällsstatus. D.v.s. mer välbärgade flickor fick kanske lära sig måla, spela något instrument, sjunga, dansa, brodera etc. för att passa in i de sociala sammanhang hon förväntades hamna i. En flicka från en lägre klass fick lära dig vad som förväntades av henne som t.ex. sy, laga mat, ysta ost och andra hushållssysslor. Det fanns dock vissa kvinnor som gjorde sig kända under sin livstid inom olika konstnärliga genrer, och som faktiskt accepterades av sin samtid men som historieskrivarna inte brytt sig så mycket om.  Här följer ett par exempel.

Francesca Caccini var sångerska, lutenist, poet, kompositör och lärare under den senare delen av renässansen. Hon var under en period den högst betalda tonsättaren vid Medicis hov. Operan, som var en ny konstform som växte fram under sen renässans och tidig barock, intresserade henne och hon skrev flera operor t.e.x. La liberazione di Ruggerio.

Under renässansen fortsatte man att dansa den typ av kedjedans som hade funnits under medeltiden, där alla var med, men pardansen blev allt vanligare. På 1400-talet började dansen vid hoven att skilja sig från den folkliga dansen i byarna. Man rörde sig elegantare och man skulle dansa med noggrannhet och precision. Det gick inte för sig att bara kasta sig in i dansen med gott humör och god vilja utan man måste träna för att kunna göra det bra. Dansen spelade en stor del i sällskapslivet och denna nya betydelse av dansen skapade ett nytt yrke, dansmästarens. Han fick undervisa adelsmän och rika borgarsöner och fick också ansvar för vett, etikett och även fäktning. Det var väldigt noga med umgängesreglerna i de förnäma kretsarna under den här tiden och de första etikettböckerna kom i början av 1500-talet.

Italien kommer de första glimtarna av dansen som yrke vid dansuppvisningar s.k. ballo (som senare blir balett).

Basse danse;  långsam elegant dans (1400-talet)

Pavane; långsam högtidlig dans (1500-talet)

Galliard; livlig dans med hopp och sparkar

Inom musiken finner vi inte någon antikdyrkan eller tillbakablickande på samma sätt som i andra konstarter. Men det som är typiskt och ger en skiljelinje till musiken under medeltiden är flerstämmigheten, som blir mer och mer avancerad och förfinad. Under renässansen flyttades dessutom ledarskapet inom musik från Frankrike till Nederländerna och även Italien.

Körsången var den musikform som utvecklades mest av t.ex. Josquin Desprez och Orlando di Lasso (1532-1594).  De skrev både kyrklig (sakral) och världslig (profan) musik. Mässmusiken hade hög status, liksom under medeltiden.  Motetten blev populär genren inom den sakrala musiken under 1400-talet. Den var 4-stämmig och senare t.o.m. 6-stämmig. Olika stämmor hade olika text. Den profana körsången utvecklades också. Det fanns motetter med världslig text men under 1500-talet blev madrigalen den mest populära körformen. Bland folk i allmänhet var olika vistyper populära, både med sakral och profan text. En av den sakrala musikens viktigaste personer var Giovanni Pierluigi da Palestrina (1525-1594).

Instrumentalmusikens betydelse växte under renässansen. Man började skriva musik för soloinstrument eller olika ensembler. Och under den här tiden ingick det i "allmänbildningen" att kunna spela ett instrument. Sång och instrumentalmusik var viktiga inslag i familjelivet. I och med att den musikaliska verksamheten ökade, behövdes en mängd olika noter för olika musikaliska sammanhang och tack vare boktryckarkonsten kunde man nu börja trycka även noter. Det första lyckade försöket framställdes 1501 i Venedig.

Instrument som användes under den här tiden var t.ex. luta,  virginal och viola da gamba.

Luta        


Virginal


Viola da gamba

Även England hade under den här tiden ett stort antal framstående kompositörer och man kan säga att detta på sätt och vis var en guldålder för engelsk musik. Bland de kända kompositörerna kan man nämna John Dowland, Thomas Morley och William Byrd.

De gamla dramatyperna; mysteriespel, mirakelspel och farsen, levde kvar under renässansen och var populära. Katolska kyrkan satte sig dock emot att man skojade med religiösa personer när reformationen kom (Martin Luther). De blev de religiösa spelen som skulle stå som förgrund när den nya teatern växte fram.

Scentekniken utvecklades bl.a. tack vare att perspektivet "uppfanns", man fick en sorts "tittskåps-effekt" och i Italien t.ex. täcktes scenen med tygdraperier som gjorde det möjligt för skådespelarna att försvinna från publikens blickfång. 

Men i Italien växte också en ny teaterform fram; Commedia dell'arte. (skådespelare till yrket). Skådespelarna var alltså professionella. De hade stor frihet att improvisera så länge de höll sig till sin rollfigurs allmänna karaktär. Dessa pjäser hade en standarduppsättning roller med typiska karaktärsdrag t.ex.  Pantalone,en tjurig äldre man, ofta köpman som kan vara både rik och fattig. Han är girig men samtidigt slösaktig, talar illa om folk coh vill gärna gräla.  Harlekin (Arlecchino) , som från början var den dumme, fege och ständigt hungrige tjänaren, men som efterhand får lite andra karaktärsdrag med en blandning av list och naivitet, klumpighet och elegans. De förälskade, är alltid tilldragande och unga och de enda som har färdiga repliker och inte får  improvisera. Colombine  en flicka, ofta i tjänst hos Pantalone. Hon är klipsk och ständigt villig att hjäpa de förälskade i deras intriger .

I England lyckades William Shakespeare smälta samman den folkliga och den antikinspirerade teatertraditionen till en stark dramatik med förmåga att tilltala människor från olika samhällsskikt. Hans pjäser framfördes på många olika platser, inte bara i hovmiljö.

Han var själv skådespelare och visste vad publiken ville ha. Han skildrade allt ifrån människan svartaste sidor till ljuvlig kärlek och humor. Förutom pjäser skrev han många sonetter som är 14-radig diktform ofta med dubbeltydigt innehåll.

I London fanns två kända teatrar under hans tid, The Rose och The Globe. Man har byggt upp en kopia av hans gamla teater i London, The Globe, som ligger ungefär på den plats originalet anses ha legat.

 The Globe


http://www.youtube.com/watch?v=xgnInT4x8kA

Donatello verkade i Florens och hans skulpturer präglas av realism. Han tog fasta på renässansens strävan efter realism och dyrkan av antiken. Hans statyer är inte idealiserade, vissa anser ibland att de rentav är fula.

Michelangleo är den som på sätt och vis har fått representera renässansen fulländning. Hans grundutbildning var som skulptör men han var även målare och började faktiskt sin karriär som arkitekt. Han var med och drog upp riktlinjerna för Capitolium i Rom 1538 och han blev chefsarkitekt för Peterskyrkan 1547.

 Michelangelo, David                    Pietà

Det nya i måleriet är bl.a. att människorna framstår som individer av kött och blod, att människorna som avbildas visar olika känslor eller uttryck. Porträttmåleri blir vanligare och ofta avbildade man personerna i profil. Dessutom börjar målningarna få en realistisk landskapsteckning. Man började använda oljefärg vilket gjorde att man kunde arbeta under en längre tid med en målning eftersom man nu fick en färg som torkade långsamt och som man kunde lägga på i tunna eller tjocka lager. Möjligheterna med att få fram detaljer, fler nyanser, ljus och skugga ökade.

Vi uppfattar verkligheten som tredimensionell, men en bild år bunden till två dimensioner. Hur ska man få fram det?  Brunelleschi ( som nämndes tidigare i texten) kom på 1410-talet på, att om man låter alla linjer, som i verkligheten är räta och parallella, stråla samman till en punkt i bilden, flyktpunkten, så får man en illusion av djup. Detta kallas för centralperspektivet. En av de första konstnärer som tillämpade detta var Masaccio.

  
 Masaccio, treenigheten

Florens i Italien blev ett centrum för måleriet. Där fanns en familj som hade mycket stort inflytande, Medici under 1400-talet. Lorenzo di Medici beskyddade många av sin tids största konstnärer t.ex. Sandro Botticelli och

Michelangelo Buonarotti. Botticellis motiv var ofta influerade av den grekiska/romerska mytologin. T.ex. Venus födelse och Våren. 

Ett av Michelangelos mest berömda verk är taket i Sixtinska kapellet som det tog honom ungefär 4 år att måla samt "Den yttersta dagen" även den i Sixtinska palatset.

                                  
Michelangelo. Sixtinska kapellet

En annan framstående italienare var Leonardo da Vinci. Förutom att vara en framstående konstnär var han också naturvetare och ingenjör. Han ritade modeller av an flygmaskin, cykel och u-båt. Han studerade människans anatomi o.s.v. I många avseenden var han långt före sin tid.

Leonard da Vinci , självporträtt          "Den moderna människan proportioner"

Norr om Alperna fanns också flera stora målare. I Nederländerna levde t.ex. Jan van Eyck och Peter Breugel och i Tyskland Albrecht Dürer.

Peter Breugel , ordspråk                                    



                                  
Albrecht Dürer, självporträtt            Händer

Jan van Eyck, Kansler Rollins Madonna

Klädmodet under renässansen har en typisk karaktär och liksom under medeltiden hänger det lite samman med arkitekturen, i det här fallet syns det mest i mannens klädsel. Det ska vara brett och vågrätt.

Modet under den här tiden påverkades också av att penningmarknaden gjorde det möjligt att köpa olika slags tyg; siden, sammet, damast (mönstrat siden- sammet blankt/matt). Man kunde få tyger i rött, orange, grönt, blått o.s.v. och med guld och silvertrådar.

Männens byxor skulle vara åtsittande nedtill så att benens vadmuskler syntes. (Det såg nästan ut som strumpbyxor eller tights). De skulle ha breda axlar med "epåletter" som förstärkte intrycket av just axlarnas bredd. Man skulle ha pluderhosor = pösbyxor och blygdkapsel. Männen hade ofta en flätad hårpiska (cadenette) som hängde fram över axeln.

´
          
Henrik VIII                Robert Dudley

Männens skor hade ofta en bred fot, anknäbb. I t.ex.. Venedig hade vissa av kvinnorna "styltskor" s.k. chopines, som kunde vara extremt höga (de högsta bevarade är ca. 60 cm). För att kunna gå var de tvungna att ha någon att hålla i, (därav, säger vissa, kommer traditionen att herrarna leder damerna till bordet).

Kvinnornas klädsel bestod av kjolar som hängde över ställningar i lager på lager. Dräkten blev som en bur. I början av 1500-talet fick klänningarna en djup urringning, dekolletage, och midjan snörptes åt för att höja bysten. Efter 1520 täcks dekolletaget mer och mer av spets och kragar.

       
Elizabeth I (13 år)        Elizabeth I (vuxen)

Kvinnornas hår täcktes ofta med hättor och man var väldigt frikostig med smink, oftast mindre hälsosamt sådant som kunde sitta på i flera dagar utan att man tvättade bort det. Istället skrapade man bort det värsta och sminkade över med nytt!

Arkitekturen blir under renässansen starkt påverkad av antikens ideal. Den är symmetrisk, grundplanen är exakt geometrisk och detaljer av samma slag är likadant utformade i hela byggnaden. Den har kolonner, kapitäl och reliefer som under antiken. Man börjar bygga mycket slott under den här tiden men stilen användes även i offentliga byggnader.

Brunelleschi, som var en Italiensk arkitekt under tidig renässans "uppfann" centralperspektivet. Han ritade en byggnad som kallas "hittebarnshuset" i Florens som anses vara den första byggnaden i utpräglad renässansstil.

Huset har 2 våningar. Nedervåningen avgränsas av en arkad med kolonner som har halvcirkelformade bågar. En sådan byggnadsdel kallas loggia. På övervåningarna finns ett fönster över varje båges högsta punkt. Det blir som ett slags modultänkande. Varje öppning är en modul.

Michelangelos utformning av Capitolium ser lite annorlunda ut jämfört med "Hittebarnshuset". . Det är också ett tvåvåningshus. Men här är varje modul istället markerad av höga pilastrar "halvpelare" som sträcker sig över bägge våningarna. Varje modulöppning flankeras av två släta kolonner som bär ett rakt överstycke. Övergången till taket markeras med ett stort "utsprång" en kornisch. Detta byggnadsverk banar vägen för nästa epoks arkitektur (barocken).

Fler människor blev nyfikna på att få reda på vad som fanns på andra sidan havet. Många kända upptäcktsresanden levde under den här tiden t.ex.

Marco Polo, Kina  (Kublai Khan).                              Christopher Columbus;  Nordamerika

.

                                                           
Vasco da Gama; Sjövägen till Indien.                     Magellan; Utforskade haven och
                                                                                       var den första att segla jorden runt.

Att jorden var rund visste man sedan länge, men att sätta solen som centrum och inte jorden var mycket kontroversiellt. Det fanns flera vetenskapsmän som hade liknande idéer om detta:

Nikolaus Copernikus, Polen och Johannes Kepler, Tyskland samt (något senare närmare barocken) Galileo  Galilei från Italien.

Uppfinningar

En stor mängd nya uppfinningar började dyka upp. T.ex. mekaniska kvarnar, kakelugnar, glasrutor i fönster, fickuret (tid är pengar), kompassen etc. och en mycket revolutionerande nyhet; boktryckarkonsten (Gutenberg).

Sjöfarten började ta över större delar av handeln. Kompass och sjökort gjorde det lättare för sjöfararna. Hamnstäderna blommade upp t.ex. Sevilla, Bordeaux och Amsterdam. Hansastäderna t.ex. Lübeck var kanske allra vikigast. Hansan var ett förbund av handelsstäder i Nordeuropa där t.ex. Visby ingick. Handelsvägarna till lands blev därmed mindre viktiga. Under medeltiden bestod maten mest av bröd, gröt och öl men efter hand blev det allt vanligare med kött och grönsaker. Då behövde man mer salt och det var en viktig handelsvara. Även efterfrågan på smör steg. Nu började pengar att bli allt vanligare som betalningsmedel. Eftersom det fanns en hel del olika myntslag i Europa blev detta början på en allt livligare bankverksamhet.

Reformationen

Samhället började å ena sidan sekulariseras, men även inom den kristna världen sökte vissa personer förändringar. Martin Luther t.ex. ville protestera mot en del bruk inom kyrkan som han ansåg olämpligt, t.ex. avlatsbrev och att man använde latin när man predikade. Det var han som lade grunden för det som idag kallas den protestantiska kyrkan som bl.a. Gustaf Wasa medverkade till att införa i Sverige.

de till att införa i Sverige.

Renässansen kallar man den period i vår historia som sträcker sig ungefär från början av 1300-talet till slutet av 1600-talet. Tidsangivelsen är lite "luddig" eftersom det beror på vilken konstinriktning man talar om och beroende på VAR i Europa man befinner sig. Det skiljer sig t.ex. mellan musik och måleri och givetvis mellan t.ex. Italien och Sverige.

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa av en katastrof. Pesten, eller digerdöden som den också kallas. Ungefär en tredjedel av befolkningen dog och det tog över 100 år för städerna att nå den folkmängd som de haft före 1350.

Det har länge påståtts att kulturen efter en lång nedgång under medeltiden fick en nystart efter pestepidemin, att italienska konstnärer under den här tiden "upptäckte" den antika världens ideal och konstverk. Ordet renässans betyder pånyttfödelse/återfödelse, och i det här fallet har man syftat på att man under den här historiska epoken "återupptäckte" antikens ideal. En ny människotyp växte fram, den allsidiga och mångkunniga renässansmänniskan, som eftersträvade att utveckla alla sina talanger så långt som möjligt obunden av gamla normer, däribland de kristna. Men nu, efter ca.140 års forskning kring renässansen vet vi att detta inte stämmer helt. Antiken återupptäcktes aldrig, eftersom den inte hade glömts. När man började bygga kyrkor på 1000-talet t.ex. hade man den romerska arkitekturen som förebild med det äkta valvet. Trots detta kallas denna historiska epok ändå för renässansen.

Från mitten av 1400-talet började ekonomin blomstra igen och med den även kulturlivet. Det ekonomiska uppsvinget bidrog till att kungamakten stärktes i flera av Europas stater. Skatter gick till kungarna som betalade soldater och ämbetsmän.

Kungarna ville demonstrera sin makt och gjorde så bl.a. genom att bygga slott, han måste ju bo ståndsmässigt, avbildas på målningar så att hans porträtt fanns överallt i riket. Han måste hyllas i dikter och på stora fester med musik och dans. De kungliga hoven blev kulturcentrum under denna epok. Adelssläkter ville också visa sin samhällsposition och gjorde det bl.a. genom att stödja författare och konstnärer.

Man ska alltså tänka på att även om ordet renässans betyder pånyttfödelse, så var det kanske inte riktigt så det var. Det är en efterkonstruktion. Däremot började man tvivla på att allt i bibeln var sant. Ja, man frågade sig om det överhuvudtaget fanns några absoluta sanningar? Tänk om Gud inte fanns...och tänk om man själv hade ansvar för sitt liv....! Detta är början på det som kallas att Europa gick mot "ett mer sekulariserat samhälle". Sekularisering kommer av ordet saeculum, latin som betyder tidsålder, vårt lånord för sekel. I den kristna senantiken betydde det ungefär "den här världen", d.v.s. en motsats till Guds värld. På det sättet har ordet fått den betydelse det har idag: det världsliga. Men fortfarande spelade kyrkan en stor roll i kulturlivet även om inflytandet började minska något. Samhället börjar alltså långsamt att sekulariseras under renässansen och en ny världsbild börjar ta form.

Ny människosyn = individualism / humanism. D.v.s. idén om människans värdighet och egenvärde. Att varje människa har rätt och skyldighet att forma sitt liv och utveckla sin mänsklighet.

Ny livsinställning =  linjärt tänkande

Ny natursyn =  naturlagar, universum

Ny vetenskap =  man ville söka kunskap genom experiment för att ta reda på hur något verkligen fungerade. De första empiriska experimenten ( att pröva något flera gånger)

Även om människosynen sakta började förändras var det en lång väg kvar mot något som kan liknas lika värde för alla människor. Stora sociala skillnader rådde och kvinnornas position var svag. En kvinnas främsta uppgift var att sköta hemmet, vara en maka och mor. Det var männen som hade möjligheten att "självförverkliga" sig, de män som tillhörde samhällets elit vill säga. Utbildning för kvinnor var extremt ovanligt och man ansåg att en kvinna med utbildning lätt kunde bli för självständig och besvärlig och detta i sin tur kunde minska hennes chanser på äktenskapsmarknaden. Och det var verkligen en "marknad". Äktenskap var arrangerade av föräldrar och det främsta syftet var makt och pengar i synnerhet om man tillhörde de högre samhällsklasserna.

Hildegard von Bingen var en nunna som levde 1098-1179. Hon var under sin livstid en av de främsta mystikerna och en av de få kända kvinnliga kompositörerna i musikhistorien. Hon skrev teologiska skrifter, om filosofi och läkekonst men även musik. Hon tillrättavisade både påvar och kejsare för att hon bl.a. ansåg dem skyldiga till korruption.

Hildegard von Bingen

Heliga Birgitta levde mellan 1303- 1373. Hon var författare, teolog, klostergrundare och är nu Europas skyddshelgon. Som barn hade hon flera visioner som kom att påverka henne starkt. Under sitt liv gjorde hon bl.a. två stora resor som på den tiden måste ha varit ett nästan omöjligt projekt. Dels till Rom, för att hon ville få lov av påven att grunda en klosterorden, och drygt 60 år gammal begav hon sig till det Heliga landet.

  
Heliga Birgitta

Christine de Pizan föddes i Italien men levde största delen av sitt liv i Frankrike. Hon var en mycket produktiv författarinna och är förmodligen den första kvinna som försörjt sig som författare och på sätt och vis kan man säga att hon var  en mycket tidig ¨"feminist". Hon förespråkade jämlikhet utifrån den tidens samhälle och hon ansåg att flickor borde få utbildning på samma villkor som pojkar. Hon angrep också den tidens kvinnofientlighet genom bl.a. sin bok "Damernas stad" (La cité des dames).

 
Christine de Pizan 

Musik

I det som blev Östrom fick musiken ett starkt inflytande av den arabiska musiken. Man sjöng inte på latin utan på t.ex. grekiska.            

I Västrom sjöng man på latin. Gregorius den store, (540-604 e.Kr.) organiserade den liturgiska sången under 600-talet. Den gregorianska sången är enstämmig och man reciterar på en ton eller sjunger flera toner på en vokal/stavelse. Det sista kallas för melismer.  (Detta sätt att sjunga hör man fortfarande i gudstjänster när t.ex. prästen och församlingen gör en slags växelsång).    

Man sjöng även hymner som var kyrkliga sånger men vars texter inte var hämtade från bibeln. Texterna var istället dikter och den här typen av sånger fick en slags schlageraktig popularitet hos medeltidens människor.

Man övertog inte grekernas sätt att notera musiken utan började ange tonernas stigande och fallande tonhöjd genom s.k. nevmer som antydde ungefär hur melodin skulle röra sig. Så småningom utvecklades detta mer och mer och omkring 1000-talet började man använda notlinjer som man satte nottecken på.  På 1200-talet hade man fyra linjer och det blev så småningom fem som vi har än idag. Den rytmiska noteringen kom senare.

Under 1100-talet utvecklas en musikstil som kom att bli jämnbördig med den kyrkliga musiken. I Frankrike kallades de som utövade den här musiken för trubadurer, (det betydde ungefär "finnare" av text och melodi) och i Tyskland kallades de "minnessångare"(kommer av ett gammalt tyskt ord,  minne som betydde kärlek). Det började i Sydfrankrike där (oftast) adliga diktare- musiker, s.k. trubadurer skrev och framförde sånger/visor vars textinnehåll främst handlade om riddares ädelmod, kvinnodyrkan och ibland med en skämtsam underton. Sina melodier lånade de både från kyrkans gregorianska sång, övertagit från kringvandrande sångare samt komponerat själva. Även i Sverige utvecklades den här viskonsten.

Polyfoni; flerstämmighet (poly= många och fone= ljud)

Flerstämmighetens uppkomst finns det många teorier om. Men det började sannolikt med att man till den gregorianska sången hade långa utdragna toner som en bas under melodin, den s.k. cantus firmus, eller som en överstämma även den bestående av långa toner.

Utanför kyrkan fanns det också flerstämmighet. Kanon.

Den förste kände tonsättare som medvetet komponerade flerstämmig musik, 2 och 3-stämmig var Leonius i Paris. Hans efterträdare Perotinus utvecklade det vidare till fyra stämmor.

Ett sätt att skapa flerstämmighet i de stora katedralerna var att utnyttja efterklangen i kyrkorummet. Man sjöng först en lång ton och efter den flera korta, som då bildade en sorts flerstämmighet till den långa tonen som klingade i ekot.

Den första mässan skrevs av Guillaume de Machaut. En mässa är ett sakralt verk (sakral= religiös) där texterna följer en viss form;

Kyrie;                Herre förbarma dig

Gloria;              Ära var Gud

Credo;             "jag tror" d.v.s. trosbekännelsen

Sanctus;          Helig

Benedictus;    Välsignad

Agnus Dei;      Guds lamm

Kyrklig dans

Det fanns en gammal kultisk dans som skulle uttrycka glädjen över Gud. En uppfattning var också att änglarna dansade i himlen inför Guds ansikte. Denna tradition hade högt föredöme. Det var vanligt med dansstycken efter bibliska scener in på 1100-talet.

Men eftersom "kroppen var syndig" och att man i dansen uttryckte sig med just kroppen, uppstod en dragkamp mellan två synsätt:

•-         att dansen var farlig

·-         att den hörde ihop med kristen tro.

Det var den kritiska synen som segrade och så småningom försvann dansen ur kyrkan men fanns kvar i mysteriespelen och mirakelspelen utanför kyrkan. De roller som gestaltades med dans var ofta demoner, dårar eller herdar.

Världslig dans

Man dansade vid bröllop och andra fester. Dansen var ett mycket viktigt inslag i det sociala livet eftersom det inte fanns så många tillfällen att träffa andra ungdomar t.ex. Vanligt var kedjedans som utfördes antingen som ringdans (branle och carole) eller långdans (farandole). En del av dessa medeltida dansformer finns kvar i t.ex. folkdans och i de danslekar vi gör kring midsommarstången och julgranen t.ex.


Farandole

När adeln började härma den s.k. bondedansen anpassade man den så att den blev mer elegant. Ofta blev stegen lite begränsade på grund av att adelsdamernas kläder ibland kunda väga upp till 75 kilo.

Lite ringdans

http://www.youtube.com/watch?v=QJmBHymxfgg


Senare medeltid, en branlse

http://www.youtube.com/watch?v=AxrSBDDgZ6I


Dödsdans och dansmani

Man använde dansen på ett, för oss, makabert sätt: för att kommunicera med de döda. Detta skedde oftast på kyrkogårdar. Man betraktade de döda som farliga och fientliga och detta gav upphov till att legender om varulvar, spöken och vampyrer fick fart. Man trodde att musiken skulle driva ut onda andar och få de döda att acceptrera att de faktiskt hade dött. Man trodde också att de döda själva dansade på kyrkogårdarna för att lura med sig de levande i dansen och de som dansade med döden trodde man skulle dö inom ett år.

Mellan 1000- och 1300-talet blev det vanligt med dansmani. Människorna var mycket påverkade av krig, bränder och andra katastrofer och genom dans fick de utlopp för sina instängda känslor. Det kunde dansas i flera dagar och nätter för att driva ut onda andar t.ex. Detta verkar ha varit starkast förekommande under digerdöden härjning.

Teater

Senantiken

Under senantiken växte pantomimen fram som härstammade från den grekiska kulturen. Det var en sorts dramatisk "balett" med kör, orkester och storslagen utstyrsel. Men använde uttrycksfulla, rytmiska rörelser med huvudet och händerna och böjde och vred hela kroppen.

Mimen var en annan form av teater. Den avsåg från början att presentera en skämtsam bild ur verkligheten. Det var en slags realism. Man använde inga speciella kläder.

Teatern fick en mindre betydelsefull roll under senantiken, Skådespelarna var ofta slavar och de flesta dramer som spelades var från den grekiska kulturen. Däremot blev gladiatorspelen ett stort folknöje.

Medeltiden

I början av medeltiden tog kyrkan avstånd från teater men det liturgiska dramat, d.v.s. ett slags religiöst skådespel, växte fram under 600 talet. Man ville att kristendomens budskap skulle göras lättfattligt för den allmänhet där flertalet inte förstod latin, som vju trots allt var det språk mässan hölls på. På sätt och vis kan man säga att dramat fick ett pedagogiskt syfte.

.

Mysteriespelet var en annan religiös dramaform som kom något senare, ca 1100-talet. Detta flyttades ut ur kyrkan för att skådespelet hade blivit mer omfattande och publiken fick inte plats i kyrkan. Man spelade det istället utanför kyrkan, med kyrkans fasad som bakgrund. Det är enkelt uttryckt ett medeltida drama spelat på ett för samtiden modernt språk, t.ex. Adamsspelet som skrevs på normandiska.

 En anonym målning från början av 1400-talet, sannolikt unspirerad av ett mysteriespel som skildrar hur Jesus förs inför Pilatus

Mirakelspelet växte fram samtidigt som mysteriespelet, men det beskrev istället något underverk som gjorts av något helgon. Man tror att dessa spel var lite mer uppsluppna och skämtsamma och var början på en utveckling av att dramat så småningom förlorade sin religiösa karaktär.

Moraliteter

Moraliteter var en sorts övergångsform mellan det religiösa medeltidsdramat och det senare profana dramat. Innehållet i dessa dramer var hade ofta till syfte att förbättra människors moral, visa lasternas följder och dygdernas belöning.

Fars

Farsen var oftast en historia uppbyggd med av en kort och klurig intrig. Man gjorde gärna parodier på karaktärer, yrkesgrupper eller dialekter. Ofta var den satirisk och eftersom den inte var knuten till politiken, religionen och kyrkan kunde man här fläta in diskussion och kritik. De som framförde farser var ofta kringresande skådespelartrupper, joculatores (lekare)

Gycklare/lekare

Gycklare, eller lekare, var under medeltiden kringvandrande spelmän och underhållare. De kunde t.ex. jonglera, göra akrobatiska konster, vara eldslukare, sjunga, spela, dansa och spela mer lättsam kanske lite farsartad teater.

Skulptur

Den senantika skulpturen var mindre realistisk än den romerska porträttskulpturen. Man hade ett annat människoideal. Det som var viktigt i ansiktet var ögonen som man menade speglade människans inre. Det var det andliga hos människan som var viktigt, det fysiska var inte så viktigt, och det hänger samman med den nedvärderande syn man hade på kroppen.

Det finns väldigt få skulpturer kvar från den tidiga medeltiden och det beror delvis på att kyrkans ledare inte ville ha avbilder inuti kyrkan, särskilt inte av Jesus. Det kunde uppfattas som gudabilder och kunde misstolkas av nyomvända.

På 1000-talet blommade skulpturen upp igen. Men nu var det reliefskulptur man skapade. Det hängde samman med arkitekturen. Relieferna fick pryda kolonner t.ex. i kyrkorna.

Under högmedeltiden gick skulpturens utveckling snabbt framåt. Man betonade känslan med mjuka linjer, lidande och starka uttryck. Man skulle förstå hur Jesus hade lidit på korset. Denna stil av skulptur kallas pieta som betyder fromhet på italienska.

Måleri och bildkonst

Under senantiken var det populärt med mosaiker. De gav en skimrande lyster och bilderna skulle fungera som en lättförståelig repetition av vad som sagt i predikan för alla de som inte kunde läsa. Man skulle också få en försmak an den eviga saligheten hos Gud. Även miniatyrkonst var populärt.

Cattedrale di Monreale, Sicilien

 
Capella Palatina, Palermo sicilien

Man målade s.k. ikoner, "platta" bilder utan perspektiv föreställande Jesus, jungfru Maria t.ex. Man använde istället s.k. värdeperspektiv = den viktigaste personen är störst och oftast i mitten, längst fram.

Fra Angelico                                                                                                                    


Giotto

Bildväv skapades av munkar och nunnor i klostren. T.ex. den s.k. Bayeuxtapeten (50 cm bred och 70 m lång)som beskriver händelserna före Normandernas invasionen av England samt slaget vid Hastings 1066.

Bayeuxstapeten, fyra avsnitt

Bokmåleri och glasmåleri

Under den tidiga medeltiden var det lika lite blomstring för måleriet som för de andra konstarterna. Man dekorerade knappast stora byggnader alls. Istället fick man illustrera handskrifter. Böckerna (och då främsta bibeln) skrevs för hand av munkar. Detta tog otroligt lång tid och böcker hade ett mycket stort värde, bara de rika kunde kosta på sig att äga böcker.

Ofta målade man helsidesillustrationer, illuminering, men också anfanger, d.v.s. rikt utsirade begynnelsebokstäver kanske i början på ett kapitel i en bok. Detta gjorde att det tog ännu längre tid så klart, men det gav också en personlig prägel på varje bok.

Glasmåleriet, som blev vanligt i den gotiska stilen, gick till så att man först gjorde glas av olika färger och sedan ristade man till glasbitarna i de färger, former och storlekar som man behövde till det motiv man skulle avbilda. Bitarna hölls ihop med tunna metallister. Till sist målade man in detaljer som ögon, mun och veck i kläder etc. Vissa fönster var mycket stora och tunga, då delade man in dem i olika sektioner med hjälp av träramar (som spröjsar).

Fönster i Chartres katedral


Väggmålningar

I kyrkorna målade man motiv från bibeln direkt på väggar och tak, s.k. fresker. Dessa motviv hade delvis ett pedagogiskt syfte kan man säga. De flesta människorna kunde inte latin, men mässan hölls på latin och då kunde man åtminstone se på de vackra bilderna och förstå lite genom dessa.

 
Albert Pictor, schack med döden


Albert Pictor, dansande bönder

Under kristendomens tidiga stadium byggdes  basilikor (en typ av byggnad som fungerat som administrationsbyggnader t.ex. under antiken). Där fanns inga bänkar utan man fick stå under gudstjänsten.  Det finns ont om byggnadsverk kvar från den tidiga medeltiden eftersom de ekonomiska resurserna var små och det politiska läget var instabilt. Det var först omkring 900-talet som man kom igång att bygga kyrkor i sten i större skala i Västeuropa. Man brukar tala om två arkitekturstilar under medeltiden:

Den romanska stilen; 1100-1200 talen

Man började konstruera tak av sten i form av ett valv, eftersom trätak var så brandfarliga. Det uppstod problem eftersom de välvda taken var så tunga. Därför fick man bygga väldigt tjocka väggar och små fönster för att inte trycket från taket skulle rasera väggarna. Man brukar kalla den romanska stilen för rundbågsstilen. Byggnaderna är "tjocka och knubbiga".

            
  St. Etienne, Caen           Krypta i Bayeux

Den gotiska stilen 1144- 1500 talen

Det är inte ofta man kan ange ett bestämt årtal när man talar om en konstriktnings födelse, men här kan vi det eftersom man vet i vilket byggnadsverk denna nya stil först användes. Det var en klosterkyrka i

Saint-Denis som ligger lite norr om Paris. Det var en abbot som hette Suger som var mycket påverkad av texter från 500-talet där man uppfattade Gud som ljus. Där ljuset fanns, fanns också Gud. Han vill få in mer ljus i koret när det skulle byggas om, genom att ta upp stora fönster i väggarna. Vi vet inte vem arkitekten var, man han lyckades med detta genom att göra stentaket tunnare och därmed lättare. Man gjorde större fönster, som trots att de försågs med glasmålningar lät ljuset strömma in. Koret invigdes den 11 juli 1144.

   
Glasfönster i St. Denis

Skillnaden mellan den romanska och gotiska stilen är att det gotiska taket tas upp av vad som kallas strävbågar som går som smala broar från fristående strävpelare utanför kyrkan till väggen under taket. Därmed behöver inte väggarna vara bärande utan kan förses med större fönster. Ofta har de gotiska byggnaderna spetsiga torn gärna många och höga. Fasaderna kan vara täckta av reliefer och andra utsmyckningar.

Strävbågar              
                 
                                                                                   

Strävpelare

Det finns flera kända byggnadsverk kvar från så tidigt som 1200-talet, byggda i denna stil t.ex. Notre-Dame i Paris och katedralen i Milano, Duomo di Milano.

Notre Dame                               

Duomo di Milano

I Sverige har vi ett flertal kyrkor från den romersk-katolska tiden, t.ex. Linköpings Domkyrka och Uppsala Domkyrka. Uppsalas Domkyrka började byggas 1273 och invigdes 1435 men även Skara Domkyrka som dock påbörjades redan på 1100-talet och då i romansk stil. Man har alltså ibland byggt om eller byggt till och på så sätt ändrat byggnadens ursprungliga stil.

 Gotik i genomskärning

Uppsala Domkyrka        Skara Domkyrka