Antiken, allmänt
Antiken
Tidsramen som vi förhåller oss till är i grova drag mellan 700 f Kr och 300 e Kr. och vi väljer här att dela in antiken i tre delar.
Den första perioden av den klassiska antiken omfattar tiden från 700 talet till 320 f Kr. Den Grekiska statsstaten utvecklas, och det var den samhällstyp som dominerade under den klassiska antiken.
Grekland har många höga bergsryggar som skiljer många isolerade dalar från varandra, och detta bidrog till att staterna aldrig enades till ett rike.
På 600 talet infördes "folkförsamlingen" som innebar att adeln fick mindre inflytande och i stället alla medborgare (i det här fallet fria, infödda, myndiga män) fick politiskt inflytande. I folkförsamlingen fick de rösta om de förslag som lades fram av statens styrelse, rådet. Denna form av demokrati blev mest utformad i Aten. Men det är viktigt att komma ihåg att bara 10 % av befolkningen betraktades som medborgare fick rösta.
Den andra perioden sträcker sig från 320 talet f.Kr. till 30 f. Kr. Alexander den store, kung av Makedonien förenade makedoniska och grekiska militära styrkor och han erövrade Egypten och västra Asien. Denna sammansmältning av grekisk och orientalisk kultur brukar kallas Hellenismen. Det var denna form av den grekiska kulturen som kom att dominera i det romerska riket.
Den tredje perioden blir det romerska herraväldet och börjar med romarnas erövring av det sista självständiga hellenistiska riket Egypten år 30 f. Kr. Italien liksom Grekland bestod av en mängd små stater som romarna gradvis hade besegrat. De besegrade staterna fick behålla en del av sitt eget styre och blev som ett slags kommuner i det romerska väldet som när det var som störst sträckte sig från Nord-Afrika i söder till Spanien i väster, delar av Storbritannien i norr och nuvarande Turkiet och in i delar av västra Asien.
Både i den grekiska antika kulturen och i den romerska fanns ett starkt samband mellan religion, kultur, politik och filosofi.
I den här kursen talar vi främst om den Grekiska kulturen och om Romarriket. Det brukar kallas "den klassiska antika kulturen". Ordet klassisk betyder att det som skapades då inom styrelseskick, filosofi och konstarter var av ytterst hög kvalitet. D.v.s. denhar haft oerhört stor betydelse för kulturens utveckling och det s.k. klassiska arvet är en viktig del av den västerländska kulturen idag.
Vetenskap
Det finns ett stort antal kända vetenskapsmän/forskare från antiken t.ex. Pythagoras (Pythagoras sats samt det matematiska förhållandet mellan toner), Arkimedes (beskrev varför ett föremål flyter bl.a.), Pytheas (upptäcktsresande som var den förste att beskriva norrsken, midnattssol samt polarisen) m.fl. Under Hellenismen var Alexandria ett vetenskapligt centrum och där fanns världens största bibliotek samt ett centrum för forskning där bl.a. Arkimedes arbetade. Under den perioden framlades för första gången teorin om att solen är universums centrum (en s.k. heliocentrisk världsbild). Denna andra teori hade dock konkurrens av den s.k. geocentriska världsbilden d.v.s. att jorden är universums centrum. Detta synsätt hade man till 1600-talet.
Kulturens roll
Kulturen höll de politiskt splittrade invånarna samman, främst språket, religionen och synen på människan. Den politiska splittringen gjorde att konstarterna fick blomstra. Något som var typiskt i den grekiska livsstilen var att tävla, inte bara idrott utan även i andra sammanhang. T.ex. tävlade de olika statsstaterna med varandra om att göra sin stat vackrare än de andra. Konkurrensmentaliteten är en viktig förklaring till den rika kultur som utvecklades från 700 f Kr. Höjdpunkten nåddes under 400 och 300 talen.
Alla ville framstå som kulturens beskyddare. Stormän, styresmän, popularitetssökande kejsare o.s.v. Tack vare detta beställdes konstverk av många olika slag från många olika håll.
Gud och människa i grekisk religion.
Religionen höll samman det annars politiskt splittrade Grekland.
Människornas förhållande till gudarna var mycket nära. Det fanns 12 olympiska gudar/gudinnor t.ex. Zeus och Apollon, Afrodite och Artemis.
Gudarna uppträder ungefär som människor, de är grälsjuka, avundsjuka. Men gudarna är odödliga och mäktiga. Som människa måste man respektera den skillnaden mellan gudar och människor. De människor som börjar tro att de är som gudar gör sig skyldig till det största av brott; övermod, på grekiska HYBRIS. Och om man begår det brottet straffas man av gudarnas hämnd; NEMESIS.
Romarnas mytologi har mycket från den grekiska. Många gudar är desamma men en del har andra namn t.ex. Zeus =Jupiter, Afrodite = Venus, Artemis = Diana. Däremot heter Apollon fortfarande Apollon
Filosof
"Kärlek till visdom". Filosofin uppstod i Grekland på 500-talet f.Kr. Man kan säga att det är ett systematiskt tänkande kring tillvarons stora frågor: varför lever vi, hur allt har uppstått, hur man ska leva etc. Filosoferna ville tänka själva, inte binda sig av religiösa normer. Många stora filosofer som levde under antiken är fortfarande aktuella på olika sätt t.ex. Sokrates, Platon och Aristoteles.
