sturegymnasietkulturhistoria

Arkitektur.

Byggnader, tempel, byggdes för gudarna; t.ex. Parthenon i Aten. Templen byggdes av stenblock utan murbruk. Få hade tillträde till templen, alltså skulle byggnaden upplevas av de flesta mest utifrån.

Det typiska för ett grekiskt tempel är ett plant underlag, kolonner (pelare) och friser ovanför kolonnerna på den ytan som finns före taket tar vid. Kolonnerna brukar man dela in i tre typer; dorisk, jonisk och korintisk. De ser olika ut både på det som kallas kapitälet (övre delen där taket tar vid) och själva kolonnen (pelaren) och basen (den nedersta delen där pelaren vilar mot underlaget). Frisen gick runt hela templet och bestod av dels vertikala skåror, triglyfer, och stenplattor med reliefbilder, metoper, Frisen var målad, triglyferna var blå och metoperna var röda.

Parthenon

Dorisk stil; Enkel, till för de stora gudarna t.ex. Parthenon - Athenas tempel.

Jonisk stil; Mer utsmyckning. Tempel för många gudar eller en markering för en helig plats.

Korintisk; Ytterligare utsmyckad.

Litteratur/teater

Många av de olika litteraturgenrer vi talar om idag har sina rötter i antikens Grekland t.ex. lyrik, dramatik, epos, och många författare läses än idag. Till exempel dramatiker som Aischylos, Sofokles, Euripides och Aristofanes vars dramer fortfarande spelas. En känd kvinnlig författare finns även från denna tid och det är poeten Sapfo som levde på 500-talet f.Kr. Alltså för ca. 2500 år sedan.

Sapfo

Dramat som konstart utvecklades ur riter i samband med fester till guden Dionysos ära. Dionysos var fruktbarhetens och livskraftens gud. Dramat hade under sin storhetstid ca.400 f. Kr. med tre olika genrer: tragedi, komedi och satyrspel.

Spelplatsen för dessa dramer var till att börja med en stor cirkelrund dansplats, orchestra, vårt ord orkester kommer därifrån. Efter hand byggdes åskådarplatser, men i början satt de som såg på i sluttningen ner mot orchestran. De åskådarplatserna kallades theatron, och därifrån har vi fått vårt ord teater. Snart märkte man att man behövde en byggnad intill spelplatsen för aktörerna och man byggde ett träskjul som kallades skene, från vilket vårt ord scen uppstått. Man började använda enklare dekorationer som kallades proskenion

(det som är framför scenen). Man började så småningom bygga om skene i sten.

På 300-talet f. Kr. inrättades de mer fasta teaterplatserna. Man byggde åskådarplatser i kilform upp från spelplatsen och man avdelade dessa med gångar. Teatern rymde nu mellan 15 000 och 20 000 åskådare.

Amfiteater

Det fanns flera stora teateranläggningar i Grekland, inte bara i Aten utan även i t.ex. Efesos. Den teatern lär ha haft plats för 56 000 åskådare.

Teaterplatserna var inte enbart avsedda för teater utan även för olika statsangelägenheter och religiösa ceremonier.

Spelsättet. Eftersom avstånden var stora mellan aktörer och publik var det omöjligt med en mer nyanserad karaktärsskildring. Någon mimik användes inte eftersom både skådespelare och kören hade masker. Maskerna hade sitt ursprung i religiösa riter. Man hade inte mer än 3 skådespelare, därför fick de ofta ha fler roller, och det var inte alls besvärligt eftersom man bara bytte mask när man bytte roll. Även de kvinnliga rollerna spelades av män.

Kören kan man säga symboliserade samhället i stort.

Musik och dans

Musiken och även dansen skattades högt i det antika Grekland. I Sparta, Thebe och Aten måste alla ungdomar lära sig spela och delta i körsång. Man ansåg att de som förkovrade sig i musik skulle få framgång inom andra områden. Aristoteles ansåg att musik har en renande verkan och att musik kan frigöra människor från förvirring och förtvivlan. Ordet mousiké betydde inte bara musik utan alla konstformer. Vid fester och middagar var det ofta professionella musiker och dansare som underhöll.

Vi kan inte återuppliva vare sig den musik som grekerna spelade eller de danser som de dansade även om det finns noter på papyrus och inhuggna i sten (12 musikstycken finns kvar), men vi har ingen kunskap om HUR vi ska tolka deras tecken.

Den grekiska musiken var till största delen vokal, d.v.s. sånger  och nästan enbart enstämmig. I en kör t.ex. sjöng alla samma stämma.

Man hade olika tonarter T.ex. den Apolloniska skalan som var uppkallad efter guden Apollon. Den ansågs vara renande och manade till lugn, fasthet och måttfullhet (dorisk kan den också kallas). Apollons instrument lyran blev symbolen för denna skala. Lyran  var ett stränginstrument. Den Dionysiska skalan (frygisk kan den kallas) var lidelsefull och extatisk och ansågs kunna ge dåligt inflytande på ungdomar. Dionysoskultens instrument var aulos, ett flöjtliknande instrument.

Aulos                                             Lyra                                       Kithara

Pythagoras som levde på 500-talet f.Kr. var matematiker och mystiker. Han är den som s.a.s. lade grunden till vår västerländska skala. Han såg sambandet mellan matematiska tal och svängningarna vid olika tonhöjd. Han ansåg att alla himlakroppar, d.v.s. planeter hade sin klang, sitt ljud och att rymden ljöd av sfärernas harmoni.

Skulptur

De tidiga grekiska skulpturerna påminner lite om de egyptiska förebilderna. De var symmetriska och "stela".

Ca. 500 f. Kr, tog de grekiska skulptörerna ett avgörande steg för all framtida västerländsk skulptur. De började att avbilda sina modeller så som de såg ut, d.v.s. asymmetriska. Inte i strikt militärisk hållning utan kanske med ena benet böjt något vid knäet så att det blev liv i skulpturen och den såg mer naturtrogen ut. Detta kallas kontrapost. En annan form av skulptur är reliefen som var vanlig. Ett motiv upphöjt eller nedsänkt ur en plan yta, som en "halv" skulptur.

 Afrodite

Man avbildade gärna gudar, gudinnor och idrottsmän. Kroppsidealet var en vältränad kropp. Några skulptörer som vi känner till från den tiden är Polykleitos ( 400-talet),Fidias ( 470-410), och Praxiteles  (440- 330).

Måleri

Det förekom både väggmålning och stafflimålning i Grekland från 500-talet f. Kr. men det finns nästan ingenting kvar av dessa målningar. Däremot finns det ganska mycket vaser t.ex. som är dekorerade med motiv från de stora målningarna som fanns på den tiden.

 Vas betyder här ett figursmyckat lerkärl och det är inte fråga om måleri med färg istället använde man sig av en metallhalting lera som blev brunsvart när vasen brändes och den vanliga leran blev rödbrun.

Motiven var hämtade från mytologier och hjältesagor men även från vardagslivet och därför har man kunnat bilda sig en uppfattning om det dagliga livet i Grekland under antiken.

Konstnärens situation

Synen på konstnärer under den här tiden var att de var hantverkare, inte genier. En hantverkare arbetade med kroppen och just kroppsarbete var man negativt inställd till, både i Grekland och i Rom. Däremot blev vissa av dess konstnärer ändå väldigt berömda för sin skicklighet.

Kläder

Man gick oftast barfota både ute och i hemmet men ibland användes lädersandaler. Den grekiska dräkten hängde löst omkring kroppen av tyg som var hemvävt och bestod av ett tygstycke som draperades över kroppen på lite olika vis.

Peplos   

Stola


   Klaina

Man använde inte kläder för att dölja kroppen, och vid idrottstävlingar t.ex. var alla nakna. Dessa tävlingar var bara för män. Jag har hittat lite motsägelsefull information om just kläder. I vissa böcker står det att grekerna oftast gick nakna och i andra att de oftast använde kläder, så detta får vi förhålla oss till lite försiktigt.