sturegymnasietkulturhistoria

Skulptur

Den senantika skulpturen var mindre realistisk än den romerska porträttskulpturen. Man hade ett annat människoideal. Det som var viktigt i ansiktet var ögonen som man menade speglade människans inre. Det var det andliga hos människan som var viktigt, det fysiska var inte så viktigt, och det hänger samman med den nedvärderande syn man hade på kroppen.

Det finns väldigt få skulpturer kvar från den tidiga medeltiden och det beror delvis på att kyrkans ledare inte ville ha avbilder inuti kyrkan, särskilt inte av Jesus. Det kunde uppfattas som gudabilder och kunde misstolkas av nyomvända.

På 1000-talet blommade skulpturen upp igen. Men nu var det reliefskulptur man skapade. Det hängde samman med arkitekturen. Relieferna fick pryda kolonner t.ex. i kyrkorna.

Under högmedeltiden gick skulpturens utveckling snabbt framåt. Man betonade känslan med mjuka linjer, lidande och starka uttryck. Man skulle förstå hur Jesus hade lidit på korset. Denna stil av skulptur kallas pieta som betyder fromhet på italienska.

Måleri och bildkonst

Under senantiken var det populärt med mosaiker. De gav en skimrande lyster och bilderna skulle fungera som en lättförståelig repetition av vad som sagt i predikan för alla de som inte kunde läsa. Man skulle också få en försmak an den eviga saligheten hos Gud. Även miniatyrkonst var populärt.

Cattedrale di Monreale, Sicilien

 
Capella Palatina, Palermo sicilien

Man målade s.k. ikoner, "platta" bilder utan perspektiv föreställande Jesus, jungfru Maria t.ex. Man använde istället s.k. värdeperspektiv = den viktigaste personen är störst och oftast i mitten, längst fram.

Fra Angelico                                                                                                                    


Giotto

Bildväv skapades av munkar och nunnor i klostren. T.ex. den s.k. Bayeuxtapeten (50 cm bred och 70 m lång)som beskriver händelserna före Normandernas invasionen av England samt slaget vid Hastings 1066.

Bayeuxstapeten, fyra avsnitt

Bokmåleri och glasmåleri

Under den tidiga medeltiden var det lika lite blomstring för måleriet som för de andra konstarterna. Man dekorerade knappast stora byggnader alls. Istället fick man illustrera handskrifter. Böckerna (och då främsta bibeln) skrevs för hand av munkar. Detta tog otroligt lång tid och böcker hade ett mycket stort värde, bara de rika kunde kosta på sig att äga böcker.

Ofta målade man helsidesillustrationer, illuminering, men också anfanger, d.v.s. rikt utsirade begynnelsebokstäver kanske i början på ett kapitel i en bok. Detta gjorde att det tog ännu längre tid så klart, men det gav också en personlig prägel på varje bok.

Glasmåleriet, som blev vanligt i den gotiska stilen, gick till så att man först gjorde glas av olika färger och sedan ristade man till glasbitarna i de färger, former och storlekar som man behövde till det motiv man skulle avbilda. Bitarna hölls ihop med tunna metallister. Till sist målade man in detaljer som ögon, mun och veck i kläder etc. Vissa fönster var mycket stora och tunga, då delade man in dem i olika sektioner med hjälp av träramar (som spröjsar).

Fönster i Chartres katedral


Väggmålningar

I kyrkorna målade man motiv från bibeln direkt på väggar och tak, s.k. fresker. Dessa motviv hade delvis ett pedagogiskt syfte kan man säga. De flesta människorna kunde inte latin, men mässan hölls på latin och då kunde man åtminstone se på de vackra bilderna och förstå lite genom dessa.

 
Albert Pictor, schack med döden


Albert Pictor, dansande bönder