Musik och dans under medeltiden
Musik
I det som blev Östrom fick musiken ett starkt inflytande av den arabiska musiken. Man sjöng inte på latin utan på t.ex. grekiska.
I Västrom sjöng man på latin. Gregorius den store, (540-604 e.Kr.) organiserade den liturgiska sången under 600-talet. Den gregorianska sången är enstämmig och man reciterar på en ton eller sjunger flera toner på en vokal/stavelse. Det sista kallas för melismer. (Detta sätt att sjunga hör man fortfarande i gudstjänster när t.ex. prästen och församlingen gör en slags växelsång).
Lite gregoriansk sång
http://www.youtube.com/watch?v=ixW20479qTw
Man sjöng även hymner som var kyrkliga sånger men vars texter inte var hämtade från bibeln. Texterna var istället dikter och den här typen av sånger fick en slags schlageraktig popularitet hos medeltidens människor.
Man övertog inte grekernas sätt att notera musiken utan började ange tonernas stigande och fallande tonhöjd genom s.k. nevmer som antydde ungefär hur melodin skulle röra sig. Så småningom utvecklades detta mer och mer och omkring 1000-talet började man använda notlinjer som man satte nottecken på. På 1200-talet hade man fyra linjer och det blev så småningom fem som vi har än idag. Den rytmiska noteringen kom senare.
Under 1100-talet utvecklas en musikstil som kom att bli jämnbördig med den kyrkliga musiken. I Frankrike kallades de som utövade den här musiken för trubadurer, (det betydde ungefär "finnare" av text och melodi) och i Tyskland kallades de "minnessångare"(kommer av ett gammalt tyskt ord, minne som betydde kärlek). Det började i Sydfrankrike där (oftast) adliga diktare- musiker, s.k. trubadurer skrev och framförde sånger/visor vars textinnehåll främst handlade om riddares ädelmod, kvinnodyrkan och ibland med en skämtsam underton. Sina melodier lånade de både från kyrkans gregorianska sång, övertagit från kringvandrande sångare samt komponerat själva. Även i Sverige utvecklades den här viskonsten.
Utanför kyrkan,i den profana musiken, användes många olika instrument t.ex. fiddla, psalterium, luta, tamburin, portativ, klappror, säckpipa, skalmeja, naqqaras och trumpet. (se bilden). Men även serpent och vevlira.
Serpenter
http://www.youtube.com/watch?v=sc4pWAIRY58
En medeltida fiol
http://www.youtube.com/watch?v=jPKhBkLgFLk
En medeltid harpa
http://www.youtube.com/watch?v=4Bf1bFOf4Gg
En Saltarello
http://www.youtube.com/watch?v=M5kQ3V_wxPM
En snabb dans
http://www.youtube.com/watch?v=ntb6gu6K7Is
Polyfoni; flerstämmighet (poly= många och fone= ljud)
Flerstämmighetens uppkomst finns det många teorier om. Men det började sannolikt med att man till den gregorianska sången hade långa utdragna toner som en bas under melodin, den s.k. cantus firmus, eller som en överstämma även den bestående av långa toner.
Utanför kyrkan fanns det också flerstämmighet. Kanon.
Den förste kände tonsättare som medvetet komponerade flerstämmig musik, 2 och 3-stämmig var Leonius i Paris. Hans efterträdare Perotinus utvecklade det vidare till fyra stämmor.
Ett sätt att skapa flerstämmighet i de stora katedralerna var att utnyttja efterklangen i kyrkorummet. Man sjöng först en lång ton och efter den flera korta, som då bildade en sorts flerstämmighet till den långa tonen som klingade i ekot.
Den första mässan skrevs av Guillaume de Machaut. En mässa är ett sakralt verk (sakral= religiös) där texterna följer en viss form;
Kyrie; Herre förbarma dig
Gloria; Ära var Gud
Credo; "jag tror" d.v.s. trosbekännelsen
Sanctus; Helig
Benedictus; Välsignad
Agnus Dei; Guds lamm
Här kommer ett par länkar till en del ur en Machautmässa
http://www.youtube.com/watch?v=bHRAYbgdxew
http://www.youtube.com/watch?v=4U7mPwGx7Ls
Kyrklig dans
Det fanns en gammal kultisk dans som skulle uttrycka glädjen över Gud. En uppfattning var också att änglarna dansade i himlen inför Guds ansikte. Denna tradition hade högt föredöme. Det var vanligt med dansstycken efter bibliska scener in på 1100-talet.
Men eftersom "kroppen var syndig" och att man i dansen uttryckte sig med just kroppen, uppstod en dragkamp mellan två synsätt:
•- att dansen var farlig
·- att den hörde ihop med kristen tro.
Det var den kritiska synen som segrade och så småningom försvann dansen ur kyrkan men fanns kvar i mysteriespelen och mirakelspelen utanför kyrkan. De roller som gestaltades med dans var ofta demoner, dårar eller herdar.
Världslig dans
Man dansade vid bröllop och andra fester. Dansen var ett mycket viktigt inslag i det sociala livet eftersom det inte fanns så många tillfällen att träffa andra ungdomar t.ex. Vanligt var kedjedans som utfördes antingen som ringdans (branle och carole) eller långdans (farandole). En del av dessa medeltida dansformer finns kvar i t.ex. folkdans och i de danslekar vi gör kring midsommarstången och julgranen t.ex.
Farandole
När adeln började härma den s.k. bondedansen anpassade man den så att den blev mer elegant. Ofta blev stegen lite begränsade på grund av att adelsdamernas kläder ibland kunda väga upp till 75 kilo.
Lite ringdans
http://www.youtube.com/watch?v=QJmBHymxfgg
Senare medeltid, en branlse
http://www.youtube.com/watch?v=AxrSBDDgZ6I
Dödsdans och dansmani
Man använde dansen på ett, för oss, makabert sätt: för att kommunicera med de döda. Detta skedde oftast på kyrkogårdar. Man betraktade de döda som farliga och fientliga och detta gav upphov till att legender om varulvar, spöken och vampyrer fick fart. Man trodde att musiken skulle driva ut onda andar och få de döda att acceptrera att de faktiskt hade dött. Man trodde också att de döda själva dansade på kyrkogårdarna för att lura med sig de levande i dansen och de som dansade med döden trodde man skulle dö inom ett år.
Mellan 1000- och 1300-talet blev det vanligt med dansmani. Människorna var mycket påverkade av krig, bränder och andra katastrofer och genom dans fick de utlopp för sina instängda känslor. Det kunde dansas i flera dagar och nätter för att driva ut onda andar t.ex. Detta verkar ha varit starkast förekommande under digerdöden härjning.
