Romarriket
Romarriket
Rom var en republik från ca. 500 f.Kr. och leddes av två konsuler. Under några århundrade utvidgades romarriket enormt. 88 f.Kr. bröt ett inbördeskrig ut och senaten tog makten från folktribunen.
45 f.Kr. tog Julius Caesar makten. Han hade varit en framgångsrik general. Han blev mördar 44 f.Kr. och efter det, under Augustus, blev romarriket ett kejsardöme och kejsaren hade all makt. Man kunde inte ärva kejsar titeln utan mäktiga personer stred om titeln.
Romersk arkitektur
Romarna byggde sina tempel efter samma princip som grekerna, men de lade dem på ett podium med en trappa på ena kortsidan.
Man byggde mycket i Romarriket. Inte bara tempel utan t.ex. akvedukter - som förde vatten från rena källor till städerna. Mycket av vattnet leddes till termer - stora badanläggningar. I de större städerna fanns basilikor som fungerade som administrationsbyggnader. Där fanns teatrar där man spelade komedier och på amfiteatrarna förekom djurhetsning och gladiatorspel. I de tättbebyggda storstäderna byggdes stora hyreskaserner, insulae, som kunde ha 7 -8 våningar. Man byggde viadukter, vägbroar över land.
Akvedukt
Det som gjorde det möjligt att konstruera dessa jättebyggen var två viktiga nyheter som romarna införde i arkitekturen ; det äkta valvet och betongen.
Det äkta valvet; man överbrygger avståndet mellan två stöd av en halvcirkel av sten som är huggna i kilform. (Se bilden ocan på akveduktne t.ex.)Stenarna låser varandra i läge. Fördelen med detta är att man kan ha större avstånd mellan stöden än med de raka stenblock som grekerna använde.
Lämningar av en badanläggning, term. Denna finns i Barcelona
Betong; en blandning av cement, grus och sten som är ganska lättarbetad och därför kunde man bygga snabbare. Man klädde betongväggarna med tegel, eller i de mer påkostade byggnaderna, med marmor.
Romarna byggde också vägar. Dessa vägar gick ända upp i Nordeuropa. Vägarna hade breda körbanor. Allt som allt byggdes 300 000 km väg. Under den följande epoken, medeltiden, byggdes det knappt en enda ny väg i Europa.
En romersk väg
Teater
Man byggde teatrar över hela riket. Många finns kvar än idag, dock mer eller mindre förfallna. De teatrar som uppfördes under den senare delen av republikens tid och under kejsartiden kännetecknades av en otrolig prakt. Statyer i marmor, förgyllda partier och glasmosaik prydde anläggningarna.
Det romerska skådespelet hade andra grogrunder än det grekiska. I Aten hade teatern sin grund i Dionysoskulten men i Rom kom den inte att ingå direkt i någon religiös ceremoni. Vi kan bara gissa oss till hur de grekiska dramerna uppfördes under antiken, men från det romerska riket finns en rad dokument bevarade om hur det gick till.
Det som romarna införde i teatersammanhang var pantomimen, ett stumspel till musik. De hade också mimföreställningar som ofta var improviserade och där faktiskt kvinnor fick delta. Dessa föreställningar utvecklades till extrema tillställningar med våld och sex, allt för att imponera publiken
Colosseum
Något som blev väldigt populärt var t.ex. hästkapplöpningar som bl.a. ägde rum på Cirkus Maximus i Rom och gladiatorspel där människor och djur stred för sina liv. En av de mest kända amfiteatrarna där detta förekom är Colosseum i Rom som också heter den Flaviska teatern. En annan typ av "underhållning" som var populär var avrättningar.
Colosseum
Musik och dans
Vi vet inte så mycket om romersk musik. Men de använde sig av en slags marschmusik när de var i krig, med trumpeter och horn. Grekiska musiker och skådespelare invandrade till Italien och inflytandet från grekland blev starkt på grund av detta. Man skilde på amatörer och yrkesmusiker. Ofta var de senare slavar eller frigivna slavar och de var oftast rättslösa. Ett undantag var militärmusiker som t.o.m. hade rösträtt.
Dansen fick en alltmer erotisk karaktär och denna negativa inställning till dans som växte fram, kan vara en av orsakerna till att man även inom kristendomen (som så småningom tog över som statsreligion i romarriket) tog avstånd från dans eftersom man ansåg att det var en hednisk och syndig företeelse.
Skulpturen i Rom var i stor utsträckning porträttskulptur. Man vill återge motivet med största möjliga realism. Avbilderna skulle inte vara förskönande. På det viset skiljer sig den romerska skulpturen stort från den grekiska, där man hade en mer idealiserande stil.
Där fanns också propagandakonst, t.ex. på mynten. Vem som helst i det stora romerska riket kunde se hur kejsaren såg ut när han eller hon tittade på ett mynt. Kejsaren framställdes som kapabel och stark.
Konstantin Augustus
Romarna skapade djup i sina bilder. De såg att ett träd som är långt bort ser ut som en liten prick, och därför målade de på det viset. De använde också skuggor i sitt måleri. Romarna använde också, till skillnad från grekerna, hela färgskalan.
Man utvecklade mosaiktekniken i romarriket. De lyckades få fram en stor realism även i dessa bilder. Man har funnit mycket mosaiker t.ex. i Pompeji.
