Teater under medeltiden
Teater
Senantiken
Under senantiken växte pantomimen fram som härstammade från den grekiska kulturen. Det var en sorts dramatisk "balett" med kör, orkester och storslagen utstyrsel. Men använde uttrycksfulla, rytmiska rörelser med huvudet och händerna och böjde och vred hela kroppen.
Mimen var en annan form av teater. Den avsåg från början att presentera en skämtsam bild ur verkligheten. Det var en slags realism. Man använde inga speciella kläder.
Teatern fick en mindre betydelsefull roll under senantiken, Skådespelarna var ofta slavar och de flesta dramer som spelades var från den grekiska kulturen. Däremot blev gladiatorspelen ett stort folknöje.
Medeltiden
I början av medeltiden tog kyrkan avstånd från teater men det liturgiska dramat, d.v.s. ett slags religiöst skådespel, växte fram under 600 talet. Man ville att kristendomens budskap skulle göras lättfattligt för den allmänhet där flertalet inte förstod latin, som vju trots allt var det språk mässan hölls på. På sätt och vis kan man säga att dramat fick ett pedagogiskt syfte.
.
Mysteriespelet var en annan religiös dramaform som kom något senare, ca 1100-talet. Detta flyttades ut ur kyrkan för att skådespelet hade blivit mer omfattande och publiken fick inte plats i kyrkan. Man spelade det istället utanför kyrkan, med kyrkans fasad som bakgrund. Det är enkelt uttryckt ett medeltida drama spelat på ett för samtiden modernt språk, t.ex. Adamsspelet som skrevs på normandiska.
En anonym målning från början av 1400-talet, sannolikt unspirerad av ett mysteriespel som skildrar hur Jesus förs inför Pilatus
Mirakelspelet växte fram samtidigt som mysteriespelet, men det beskrev istället något underverk som gjorts av något helgon. Man tror att dessa spel var lite mer uppsluppna och skämtsamma och var början på en utveckling av att dramat så småningom förlorade sin religiösa karaktär.
Moraliteter
Moraliteter var en sorts övergångsform mellan det religiösa medeltidsdramat och det senare profana dramat. Innehållet i dessa dramer var hade ofta till syfte att förbättra människors moral, visa lasternas följder och dygdernas belöning.
Fars
Farsen var oftast en historia uppbyggd med av en kort och klurig intrig. Man gjorde gärna parodier på karaktärer, yrkesgrupper eller dialekter. Ofta var den satirisk och eftersom den inte var knuten till politiken, religionen och kyrkan kunde man här fläta in diskussion och kritik. De som framförde farser var ofta kringresande skådespelartrupper, joculatores (lekare)
Gycklare/lekare
Gycklare, eller lekare, var under medeltiden kringvandrande spelmän och underhållare. De kunde t.ex. jonglera, göra akrobatiska konster, vara eldslukare, sjunga, spela, dansa och spela mer lättsam kanske lite farsartad teater.
