Barocken
Sekulariseringen som hade påbörjats under renässansen, slog igenom på allvar under 1700-talet medan 1600-talet framstår, om än ytligt, som en ny blomstringsperiod för den kristna tron. Den romersk-katolska kyrkan genomförde en motoffensiv mot reformationen och detta hade gett kyrkan ny auktoritet. Det 30-åriga kriget uppfattades länge som ett religionskrig, men det som främst låg bakom krigen var maktpolitiska ambitioner. Det som lade den intellektuella grunden till att sekulariseringen tog fart under 1700-talet var den omvälvning som skedde inom naturvetenskapen under 1600-talet.
Beteckningen barocken är, liksom de andra epokbeteckningarna lite vag och inte enhetlig de olika konstarterna emellan. Man skiljer på denna tid både inom de olika konstarterna, men som ett samlat grepp kallar vi det ändå nu för barocken. Epoken fick sitt namn under 1800-talet och man kan säga att det på sätt och vis var en kritisk benämning, då man ansåg att konstidealen var överdrivna, ja ibland nästan groteska. Själva ordet barock lär komma från portugisiskans barocco, som betyder ojämn pärla, men kan även komma från franskans ord baroque, vidundelrig, oregelbunden.
Samhället
Hovkulturen som hade växt fram under renässansen fick allt större betydelse. Kungarnas makt stärktes på flera håll till envälde. Ludvig XIV påstås ha sagt; "Staten, det är jag". De kungliga enväldena blev känsliga för kritik och man var intolerant mot oliktänkande, därför blev censuren hård. Konst, musik, dans och litteratur var i stor utsträckning inriktade på furstarna och deras behov av statussymboler och underhållning. Den rika adeln stödde i ganska stor utsträckning också kulturlivet. Under den här tiden adlades ibland borgarsöner, dessa kallas ämbetsadel. Denna ämbetsadel och borgerskapet bildade en driftig grupp i samhället. De hade också kulturella intressen, men inte alltid samma som hovet och den gamla s.k. börsadeln. I de här nya grupperna fick de radikala tankar som uppstod under upplysningen större genomslag än i de konservativa kretsarna i hovet.
Även om boktryckarkonsten nu kunde sprida nya tankar och upptäckter inom filosofi och vetenskap var det fortfarande bara en litet välutbildad elit som fick ta del av detta. De flesta människor levde fortfarande sina liv som analfabeter och kvinnors möjlighet till utbildning var fortfarande extremt begränsad.
Intolerans mot oliktänkande var ett utbrett fenomen i hela Europa och många olika grupper blev utsatt för förföljelse t.ex. judar och muslimer. Dessutom spred sig en masshysteri kring förföljelse av s.k. häxor. Tusentals kvinnor, män och även barn avrättades i tron att de antingen var häxor eller hade varit på Blåkulla med häxor. Även här i Sverige skedde detta i stor utsträckning.
