Konstarterna på 1600-och 1700-talen samt konstnärens roll


Eftersom kyrkan hade återfått en del av sin gamla auktoritet, i synnerhet i den katolska världen, passade barockkonstens starka uttryck, dess känslosvall och propagandistiska karaktär, väl dess syften. Även furstar och kungar såg möjligheterna att använda konsten i propagandasyften: förhärligande och ståtliga porträtt, magnifika statyer och stora slott. Kort sagt, kulturen användes för att manifestera makten och härligheten. I republiken Holland såg det lite annorlunda ut eftersom det var borgarklassen som bar kulturen.


Barockens uttryckssätt blev kan man säga en reaktion på renässansens. Om renässansens konst, musik o.s.v. var jämn och sparsamt utsmyckad blev barockens dess motsats.


Kulturen och konstnären kontrollerade noggrant under barocken och om konstnärer och författare tidigare, under renässansen, hade haft ganska stora frihet byttes detta nu mot krav på innehåll och stil. Ofta knöts konstnärer till ett hov, en kyrka eller en stad. Något som gav en fast inkomst. Kulturpersonligheter under barocken kunde nå hög social status och i t.ex. Sverige hände det att arkitekter och konstnärer adlades

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0