sturegymnasietkulturhistoria

Under barocken upplevde fransk teater en guldålder tack vare tre personer; Corneille, Racine och Molière De två förstnämnda skrev tragedier och höll sig, som Shakespeare, med egna teatergrupper. Handlingen strävade mot de klassiska idealen. Många handlade om grekiska sagor och myter. Men det är den tredje av dessa som är mest känd idag. Molière, eller som han egentligen hette, Jean-Baptiste Poquelin.

  
Pierre Corneille                Jean Racine


  
Molière (Jean-Baptiste Poquelin)

Han skrev komedier och hade stor framgång under sin levnad genom sina slagkraftiga beskrivningar av bl.a. människors svagheter.

Det fransk-klassiska dramat brukar hålla sig till 3 punkter

•-         handlingens enhet, endast en handling

•-         tidens enhet, handlingen utspelad under 24 timmar

•-         rummets enhet, handlingen utspelas i ett rum

Till detta kom ytterligare en regel; att göra åtskillnad på tragedi och komedi. Däremot skulle dramatikern ha friheten att själv välja ämne för sina dramer, men självklart påverkades detta av de första tre reglerna.

Mannen som s.a.s. låg bakom dess regler hette Nicolas Boileau. Han ville att diktkonsten (och i förlängningen, dramat) skulle vara fritt från overkliga ting så som häxor, spöken och andra "fantasier" men även fritt från osedligheter som mord och erotik. Det skulle vara förnuftigt och verkligt. Förutom att formulera dessa tankar i sitt verk L'Art poétique skrev han både prosa och poesi.



Nicolas Boileau

Ett par kända dramer av Molière är Tartuffe och Den inbillade sjuke. På länken här nedan kan du läsa mer om Molière.

http://www.ne.se/lång/moliere

Och mer om franskklassicismen

http://www.ne.se/lång/franskklassicism



I England var det under en längre tid förbjudet att spela teater (1642-1660) och faktum är att ett flertal teatrar revs. 1662 upphörde detta förbud, men att spela teater var nu ett kungligt privilegium och bara två teatergrupper fick tillstånd att spela. Till råga på allt slogs dessa två ihop och under flera år fanns det bara en teatergrupp i hela London. Men det sägs att det var i England som den första stora stjärnan inom dramakonsten föddes, David Garrick (1717-1779) som spelade på ett sätt som ingen gjort tidigare. Han deklamerade inte utan försökte skapa en person utifrån rollfiguren. Ett mer naturligt spelsätt kan man säga, även om vi inte skulle se det så idag, med våra mått mätt. Han bidrog även till att ge teatern större status bland de erkända konstarterna i den tidens England vilket gjode at skådespelare fick större respekt i samhället.