sturegymnasietkulturhistoria

Hon sägs ha varit spion åt engelske kungen men även författare av både pjäser och romaner och trots ständiga påhopp och förtal backade hon inte utan försvarade sig. Hon skrev bl.a. Oronooko, or the History of the Royal Slave, som hon själv presenterade som en dokumentär men som idag läses som roman. Den kallas ibland för Europas första realistiska roman.

Aphra Behn

Ett annat exempel är Anna Maria van Schurman (1607-1678), en holländsk multibegåvad kvinna, ibland kallad Hollands tionde musa som fick samma utbildning som sina bröder, vilket var mycket ovanligt. Hon utbildade sig inom en mängd områden; skulptur, teckning, gravyr, matematik, filosofi, fysik, teologi och juridik. Hon talade flera språk flytande; nederländska, latin, hebreiska, grekiska och tyska samt har relativt stora kunskaper i ett flertal andra språk bl.a. engelska, italienska, spanska och persiska.

Det fanns även kvinnor som försörjde sig som musiker och tonsättare. En av de första att lyckas med detta var italienskan Barbara Strozzi (1619-1677) som kan ha varit den första kvinniga hovkompositören. Hennes far gav henne en gedigen musikutbildning men trots att hon blev beundrad för sin musik, så ansågs det inte lämpligt att en kvinna framträdde offentligt och att hon dessutom publicerade sina kompositioner. Därför blev hon stämplad som kurtisan.

Här är en hemsida till Aphra Behn society

http://www.oldroads.org/behn/home.htm

Och en om Schurman

http://home.infionline.net/~ddisse/schurman.html

Ett exempel på musik av Barbara Strozzi

http://www.youtube.com/watch?v=uA8UtQ5FD4g

Han skrev komedier och hade stor framgång under sin levnad genom sina slagkraftiga beskrivningar av bl.a. människors svagheter.

Det fransk-klassiska dramat brukar hålla sig till 3 punkter

•-         handlingens enhet, endast en handling

•-         tidens enhet, handlingen utspelad under 24 timmar

•-         rummets enhet, handlingen utspelas i ett rum

Dansen hade blivit populär och utvecklats mycket under 1500-talet vid hoven. Denna tradition fortsatte under barocken. Ludvig XIV instiftade en dansakademi 1661 som en parallell till akademierna för andra konstarter och för vetenskap. Balettmästaren Pierre Beauchamp fick i uppdrag att skapa fasta regler för balettdans. Dessa regler ligger till grund för den dansform som kallas klassisk balett än idag. Han fastställde de fem positionerna av fötterna samt vissa regler för armföring och kroppshållning.

De fem positionerna



   
 Första                               Fjärde                                 Femte

                          
Dansnotation av Beauchamp   



Ludvig XIV som "Den uppåtgående solen" i "Le Ballet de la Nuit"


Under 1600-och 1700-talen var dansen ofta ett inslag i andra sceniska verk som opera eller talpjäser men det började förekomma rena balettaftnar. Däremot hade dessa ingen röd tråd eller handling utan publiken kom för att se dans helt enkelt.

1681 uppträdde kvinnliga dansare för första gången på en offentlig scen och när kjolarna blev kortare så att även de kvinnliga dansarna kunde göra snabba hopp o.s.v. blev de mer populära än sina manliga kollegor. De som dansade särskilt bra blev sin tid megastjärnor.

Under mitten av 1700-talet tog Jean-George Nouverre avstånd från den tekniskt briljanta dansen som hade utvecklats och villa få fram en dans som var uttrycksfull och som skulle påverka publiken känslomässigt. Han ville också att balettföreställningen skulle ha en handling på samma sätt som en teaterpjäs eller en opera. Så man kan säga att nu föds vad vi kallar klassisk balett på riktigt och kunde stå självständig som en konstart jämförbar med andra konstarter.
I Frankrike skrevs flera operor med mycket dansinslag (det vi idag kallar balett) av t.ex. Jean Baptiste Lully och Jean Philippe Rameau.

Några dansklipp

Ur "Le Ballet de la Nuit"

http://www.youtube.com/watch?v=7zJEBV975iA

Från en opera av Rameau

http://www.youtube.com/watch?v=Tsggm5boWaE

En Menuett

http://www.youtube.com/watch?v=DsgCX0iwAOY

Barockmusik brukar man oftast kalla den musik som skrevs mellan 1600 och 1750. Musiken blev mer homofon d.v.s. den består ofta av en melodistämma med ett ackompanjemang. Den har en mycket stor ackordharmonik och är rik på ornament - utsmyckningar (drillar o.s.v.) precis som möblerna och måleri under den här epoken. Kännetecknande är också att musiken inte använder pausen d.v.s. tystnaden som en del av kompositionsformen. Utan musiken "håller på" utan stopp, fram tills det är slut.

Ett tidstypiskt instrumenten var t.ex. cembalo, ett tangentinstrument som är en föregångare till pianot. Dessutom användes träblåsinstrument, bleckblåsinstrument och stråkinstrument, men de var lite annorlunda mot hur de är idag. Just stråkinstrumenten från den här tiden har en speciell historia. I Italien, i Cremona, levde två av historiens mest kända och skickliga stråkinstrumentbyggare: Antonio Stradivarius och Giuseppe Guarneri. Deras instrument är mycket eftertraktade i dag och har ett otroligt värde. Man får betala många miljoner för en fiol byggd av någon av dessa män.

De kompositionsformer som utvecklades under den här perioden var bl.a. fugan som är en komplicerad form av kanon kan man säga. D.v.s. ett tema (en stämma) presenteras och "härmas" sedan i två till fyra andra stämmor. Andra kompositionsformer är den s.k. Concert Grosso som är en solokonsert d.v.s. ett orkesterstycke med en eller flera soloinstrument.

Under barocken växte även operan fram. Man började redan under 1500-talet i Florens experimentera på olika sätt med att sammanföra musik, sång och drama. Man brukar räkna Orfeo av Claudio Monteverdi som det första riktiga mästerverket inom denna genre. Det säger sig ju självt att i denna nya konstform behövdes verkligen ett stort känslomässigt uttryck för att kunna följa och stödja en intressant handling. I England var Henry Purcell en framstående kompositör som skrev operan Dido och Aeneas (1689). Till att börja med var operan an angelägenhet för de rika men snart växte intresset för den nya konstformen och även andra medborgare fick möjlighet att ta del av detta eftersom fler och fler operahus byggdes. De kvinnliga rollerna i dessa operor sjöngs av män (kastrater) eller pojkar, kvinnor fick inte medverka. Däremot fick kvinnor nu sjunga i den kyrkliga musiken och givetvis i den profana musiken.

Inom kyrkomusiken fanns det också en sorts musikdrama som kallas oratorier. Det är baserat på en religiös text och framförs inte sceniskt.   George Friederich Händel skrev många oratorier.

Passioner är en typ av oratorier som handlar om Jesu lidande. Johann Sebastian Bach skrev passioner. Han skrev också en otrolig mängd musik för både orkester och olika soloinstrument bl.a. orgel och man kan säga att detta är orgelns guldålder. Nu för tiden är Bach en av de mest kända tonsättarna inom genren "klassisk" musik, men under sin livstid var han mest känd som skicklig organist.

En annan känd kompositör är Antonio Vivaldi från Italien som skrev en enorm samling stycken för orkester och soloinstrument, bl.a. De fyra årstiderna som är välbekanta för många.

Måleriet under barocken blir mer dramatiskt och man använder ljus och skuggor som dramatiska effekter. Italienaren Caravaggio var en av de första barock-målarna. Det som är karakteristiskt för allt måleri under barocken är att det blir mer dramatiskt och man använder ljus och skuggor som effekter. Dessutom valde man ofta motiv som är skildrade i ett spännande och dramatiskt ögonblick.

Motiven förändrades dock en del. Landskapsmåleriet blomstrade, de religiösa motiven blev färre, speciellt i de nordligare delarna av Europa, och istället blev porträttmåleri och stilleben vanligare.

Caravaggio
                
"Måltiden i Emmaus"

                    
"Tomas tvivlaren"                            "Jungfru Marie död"


I Italien producerade konstnärerna glänsande bilder från den kristna historien. De var ofta överdådiga och fulla av religiös glöd. Kyrkor och slott fick stora muralmålningar som visade helgons och martyrers liv. Mot detta gjorde Caravaggio uppror. Hans målningar var mörka och avbildade bara några få personer.


Rubens

I Nederländerna tog det rika borgerskapet över hovets, adelns och kyrkans roll som beställare av konst. Detta innebar att även hantverkare och bönder hade tavlor i sina hem. Det förekom inte på samma sätt i andra länder. Rubens är en av de mest betydande företrädarna av flamländsk barock. Hans bilder är fulla av översvallande rörelse. De är livfulla och utstrålar ofta munterhet.

Vissa konstnärer använde sig av ett tekniskt hjälpmedel Camera Obscura (som är latin och betyder "mörkt rum") när de gjorde skisser t.ex. Den ser ut ungefär som en låda och om man låter ljusstrålar strömma in genom en öppning syns en bild av det som är utanför lådan på den bakre väggen av lådan. Med denna metod blir perspektivet korrekt vilket gör att målningen blir mer realistisk. Principen för hur en Camera Obscura fungerar har vart känd i över 900 år och man kan säga att det är en föregångare för den moderna kameran.

Det finns inte så mycket bevarat av kvinnliga konstnärer från den här tiden, dock ska nämnas några namn;

Artemisia Gentileschi (1593-1653), en italiensk konstnärinna som verkade i Rom, Florens och Neapel sant även en period i London med stora framgångar, vilket var högst ovanligt vid den här tiden. Hon målade ofta dramatiskt och kraftfullt som i Judit dödar Holofernes

En annan kvinna so bör nämnas är Clara Peteers (1594-1657) från Nederländerna är en viktig föregångare inom stilleben måleriet. Det finns mycket lite fakta bevarat kring hennes liv men hennes tidigaste målningar är redan från 1607 och 1608 vilka är så pass skickligt utförda att man måste tro att hon fått högklassig utbildning.

Liksom arkitekturen skulle man genom modet visa sin makt, vara imponerande och pompös. Männens byxor söker sig lite nedåt och det blir modernt att bära kragstövlar. Männens rockar blir även de längre och hela dräkten är försedd med en mängd band, rosetter och krås. Just spetsar (t.ex. knypplade) blev en stor industri i Frankrike. Silkesstrumpor och strumpeband kommer i allmänt bruk. Hattmodet blir nu en mjukare och bredbrättad filthatt med strutsfjädrar och efter hand blir det mer och mer modernt för alla att bära peruk. Man rakade helt enkelt av sitt eget hår. Pipskägg och en liten mustasch blir även på modet.

Ludvig XIV

 

För kvinnorna ändras modet på så sätt att midjan flyttas upp under bröstet men man bär fortfarande korsett, ibland av järn! Oftast går damerna barhuvade men vid jakt används den bredbrättade manshatten. Även damernas kläder var utsmyckade med spets och krås etc. och bar peruker. Vissa kvinnor bröt dock mot detta och bar en mer löst åtsittande klännig som gjorde att de var mer rörliga. Kvinnoidealet kan man se i konsten; fylliga, smala händer, rodnande kinder, blank ögon o.s.v. Ett specielltdrag från barocken är muschen, små svart taftlappar på halsen och i ansiktet i form av t.ex. stjärnor.

 
  

Här är en länk som du kan titta vidare på om du vill

http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:17th_century_fashion