sturegymnasietkulturhistoria

ca. 300-400 en "övergång" som kan kallas senantiken

ca.. 500- 900 tidig medeltid

ca. 1000-1300 högmedeltiden

ca. 1300-1450 senmedeltiden

Kristendomen uppstod på 30-talet e.Kr. och under en lång period förföljdes, plågades och dödades dess anhängare, men på 300-talet blev kristendomen, den katolska kyrkan, den officiella religionen i det romerska riket.
 

År 300 var det romerska riket ännu sammanhållet. Men Germanerna började erövra fler och fler delar av det romerska riket. Mycket folkvandringar skapade kaos och bl.a. bröt det romarrikets skolsystem samman och det blev kyrkans män som i stort sett tog över ansvaret för kulturlivet.  Kyrkan blev den enda institution där läskunnighet och kulturella intressen levde vidare. Städerna förlorade sin gamla betydelse och ett jordbruksbaserat samhälle växte fram.

Man kan säga att senantiken omfattar slutfasen av Västroms historia. Västrom d.v.s. våra dagars Rom och de delar av Europa som romarna hade erövrat upplöstes i självständiga stater som regerades av germanska kungar. År 395 delades det stora romerska riket. Mycket av den gamla klassiska kulturen levde vidare men i en ny kristen anda.

Så småningom växer tre olika vägar fram efter Roms fall:

Västeuropa - Rom - latinspråkig kristen kultur

Östeuropa - Konstantinopel - grekiskspråkig kristen kultur

Nordafrika/Mellanöstern - arabspråkig islamisk kultur (grundas av  Muhammed 632 e.Kr.)

Man kan säga att Europa som det hade sett ut under en lång period, föll samman och två nya, stora religionerna bildades; Kristendomen och Islam.

Mycket av den kunskap som berörde konst, filosofi etc. gick förlorad för Västrom under dessa sekel, men i Östrom levde mycket vidare i den s.k. Bysantinska kulturen. Östrom är den stad vi idag kallar Istanbul. Andra namn är Bysans, Konstantinopel och vikingarnas Miklagård. En annan stad som var viktig i Östrom var Thessaloniki i Grekland.  Kristendomen blev statsreligion även här men man höll mässor etc. grekiska.

Men vi har fått med oss två arv från denna tid; den antika vetenskapen/ kulturen samt kristna trosföreställningen. Man fick ett linjärt tänkande. D.v.s. något börjar och slutar: skapelseberättelsen - jordens undergång.

Synen på människan var baserat på religionen och världsbilden utarbetades av medeltidens lärda, som alla var kyrkans män. Detta innebar att de grekiska filosofernas sätt att se världen försvann. Det officiella språket var latin som de lärde talade och mässor etc. hölls på latin och inte på de språk som talades bland "vanliga" människor.

Konstarternas uppgift i den kristna världen blev att visa alla de samband som fanns mellan Gud/skaparen och skapelsen, mellan himlen och jorden. På grund av detta är medeltidens konstverk fyllda av symbolik, förmodligen mer än vi anar idag. Och därför kan det ibland vara inte alls lätta att tolka.

Under den första delen av medeltiden var det mycket oroliga politiska förhållanden och många krig i Europa och på grund av det blev den kulturella aktiviteten förhållandevis låg.

Bilden av människan var kluven. Gud hade skapat människan, det finaste Gud hade skapat. Men gällde det allt? Själen var skapad av Gud, men hur var det med kroppen och dess funktioner? Anden är god/kroppen är ond. Man ansåg att tiden på jorden var endast en förberedelse för det riktiga livet i himlen.

Under den senare delen av medeltiden förekom det många korståg p.g.a. att påven ville erövra Jerusalem. Man fick nu nya kontakter med den antika kulturen som bevarats i det bysantinska riket. Då började Västeuropa blomstra på alla områden; politik, kultur, ekonomi, handel etc.

Man utvecklade plogar och seldon, hästen blev allt viktigare och stigbygeln uppfanns vilket förbättrade möjligheterna att använda hästar i krig.

Under största delen av medeltiden trodde de flesta människor att de visste allt som fanns att veta eftersom alla sanningar var uppenbarade genom bibeln och kyrkans förkunnelse.

När påvedömet började försvagas vågade människor ifrågasätta kyrkan och detta ledde till att påven inrättade inkvisitionsdomstolar där kättare förhördes och dömdes, ofta till döden.

Kyrkan dominerade kulturlivet under hela medeltiden och detta innebär att det mesta av den konst i olika former som finns bevarad är sakral (religiös/kyrklig) konst.

Teologin uppstod - man studerande frågor runt vad tro är och vad vetande är.

Många kloster grundades och munkar och nunnor blev en del av det kristna livet. För kvinnor var i stort sett enda möjligheten till studier att gå i kloster.  Heliga Birgitta, som levde på 1300-talet, är ett svenskt helgon och grundare av Birgittaorden i Vadstena.

Under medeltiden grundades de första universiteten. All undervisning var på latin och på universiteten var inte kvinnor välkomna vilket innebar att möjligheten till utbildning förminskades drastiskt för alla kvinnor.

Rom

Under 300-talet e.Kr. hade staden Rom sin storhetstid. Staden hade 1 milj. invånare. Runt staden gick en 2 mil lång mur som skyddade staden fram till 1800-talet. Relativt mycket av den muren finns kvar än i dag.

Under den här tiden bestod Rom av 400 distrikt. Där fanns 28 bibliotek, 10 teatrar, 100 torg. Över floden Tibern gick 8 broar och 29 stora vägar förband staden med det övriga landet. 19 akvedukter försåg staden med 1,5 miljard liter vatten om dagen som gick till 1 500 offentliga fontäner, tusentals bad och 11 stora badanläggningar.

Forum Romanum var samlingsplatsen i Rom. Där samlades senaten (riksdagen kan man säga), vanliga människor, advokater, försäljare. Där var fullt av liv och rörelse.

Cirkus Maximus var en stor arena för kapplöpning bl.a. Den var enormt stor. 600 meter lång och 120 meter bred och kunde ta 150 000 åskådare.

Colosseum som är en av de mest kända byggnaderna i världen (se bild ovan) byggdes av kejsar Vespasianus. Där hölls bl.a. gladiatorspel, som var mycket populära.

Pompeji

79.e.Kr fick vulkanen Vesuvius ett utbrott (sannolikt var det även jordskalv som bidrog till katastrofen med efterföljande tsunami). En katastrof som fullkomligt överraskade stadens befolkning och även en annan närliggande stad, Herculaneum. Askan begravde staden och dess invånare som inte hade en chans att fly. På grund av detta blev mycket av staden bevarad under askan i flera hundra år. På 1700-talet började utgrävningarna och man kunde då se hur romarna hade levt och hur staden hade sett ut och fungerat. Man kom på en metod, där man genom att hälla gips i de håligheter som bildats av människor och djur som fångats i askan, fick en exakt avbild av personen eller djuret.  Marken hade även kvar märken efter kärrhjul t.ex.

Pompeji                                            Arkeologiska fynd i Pompeji

                
Väggmålningar i Popmpeji          Ineriör från ett hus i Pompeji

Bostadsstandarden var hög. De flesta familjer hade egen bostad. Många hus var av atrium modell. D.v.s. ett öppet rum i mitten där regnvattnet kunde samlas i en bassäng mitt på golvet. Där fanns pelargångar, statyer och fontäner. Väggarna var prydda med målningar och dessa målningar är de bäst bevarade från romartiden. Där finns stilleben, landskapskildringar, mytologiska motiv, scener ur det dagliga livet och detaljerade skildringar av historiska händelser. Där finns även mycket mosaikbilder bevarade.

Mosaik från Herculaneum och Pompeji                                  Väggmåliningar i Pompeji

Romarriket 

Rom var en republik från ca. 500 f.Kr. och leddes av två konsuler. Under några århundrade utvidgades romarriket enormt. 88 f.Kr. bröt ett inbördeskrig ut och senaten tog makten från folktribunen.

45 f.Kr. tog Julius Caesar makten. Han hade varit en framgångsrik general. Han blev mördar 44 f.Kr. och efter det, under Augustus, blev romarriket ett kejsardöme och kejsaren hade all makt. Man kunde inte ärva kejsar titeln utan mäktiga personer stred om titeln.                

Romersk arkitektur

Romarna byggde sina tempel efter samma princip som grekerna, men de lade dem på ett podium med en trappa på ena kortsidan.

Man byggde mycket i Romarriket. Inte bara tempel utan t.ex. akvedukter - som förde vatten från rena källor till städerna. Mycket av vattnet leddes till termer - stora badanläggningar. I de större städerna fanns basilikor som fungerade som administrationsbyggnader. Där fanns teatrar där man spelade komedier och på amfiteatrarna förekom djurhetsning och gladiatorspel. I de tättbebyggda storstäderna byggdes stora hyreskaserner, insulae, som kunde ha 7 -8 våningar. Man byggde viadukter, vägbroar över land.

Akvedukt

Det som gjorde det möjligt att konstruera dessa jättebyggen var två viktiga nyheter som romarna införde i arkitekturen ; det äkta valvet och betongen.

Det äkta valvet; man överbrygger avståndet mellan två stöd av en halvcirkel av sten som är huggna i kilform. (Se bilden ocan på akveduktne t.ex.)Stenarna låser varandra i läge. Fördelen med detta är att man kan ha större avstånd mellan stöden än med de raka stenblock som grekerna använde.

Betong; en blandning av cement, grus och sten som är ganska lättarbetad och därför kunde man bygga snabbare. Man klädde betongväggarna med tegel, eller i de mer påkostade byggnaderna, med marmor.

Romarna byggde också vägar. Dessa vägar gick ända upp i Nordeuropa. Vägarna hade breda körbanor. Allt som allt byggdes 300 000 km väg. Under den följande epoken, medeltiden, byggdes det knappt en enda ny väg i Europa.

Teater

Man byggde teatrar över hela riket. Många finns kvar än idag, dock mer eller mindre förfallna. De teatrar som uppfördes under den senare delen av republikens tid och under kejsartiden kännetecknades av en otrolig prakt. Statyer i marmor, förgyllda partier och glasmosaik prydde anläggningarna.

Det romerska skådespelet hade andra grogrunder än det grekiska. I Aten hade teatern sin grund i Dionysoskulten men i Rom kom den inte att ingå direkt i någon religiös ceremoni. Vi kan bara gissa oss till hur de grekiska dramerna uppfördes under antiken, men från det romerska riket finns en rad dokument bevarade om hur det gick till.

Det som romarna införde i teatersammanhang var pantomimen, ett stumspel till musik. De hade också mimföreställningar som ofta var improviserade och där faktiskt kvinnor fick delta. Dessa föreställningar utvecklades till extrema tillställningar med våld och sex, allt för att imponera publiken

Colosseum

Något som blev väldigt populärt var t.ex. hästkapplöpningar som bl.a. ägde rum på Cirkus Maximus i Rom och gladiatorspel där människor och djur stred för sina liv. En av de mest kända amfiteatrarna där detta förekom är Colosseum i Rom som också heter den Flaviska teatern.  En annan typ av "underhållning" som var populär var avrättningar.

Musik och dans 

Vi vet inte så mycket om romersk musik. Men de använde sig av en slags marschmusik när de var i krig, med trumpeter och horn. Grekiska musiker och skådespelare invandrade till Italien och inflytandet från grekland blev starkt på grund av detta. Man skilde på amatörer och yrkesmusiker. Ofta var de senare slavar eller frigivna slavar och de var oftast rättslösa. Ett undantag var militärmusiker som t.o.m. hade rösträtt.

Dansen fick en alltmer erotisk karaktär och denna negativa inställning till dans som växte fram, kan vara en av orsakerna till att man även inom kristendomen (som så småningom tog över som statsreligion i romarriket) tog avstånd från dans eftersom man ansåg att det var en hednisk och syndig företeelse.

Skulpturen i Rom var i stor utsträckning porträttskulptur. Man vill återge motivet med största möjliga realism. Avbilderna skulle inte vara förskönande. På det viset skiljer sig den romerska skulpturen stort från den grekiska, där man hade en mer idealiserande stil.

Där fanns också propagandakonst, t.ex. på mynten. Vem som helst i det stora romerska riket kunde se hur kejsaren såg ut när han eller hon tittade på ett mynt. Kejsaren framställdes som kapabel och stark.

Romarna skapade djup i sina bilder. De såg att ett träd som är långt bort ser ut som en liten prick, och därför målade de på det viset. De använde också skuggor i sitt måleri. Romarna använde också, till skillnad från grekerna, hela färgskalan.

Man utvecklade mosaiktekniken i romarriket. De lyckades få fram en stor realism även i dessa bilder. Man har funnit mycket mosaiker t.ex. i Pompeji.

Antiken

Tidsramen  som vi förhåller oss till är i grova drag mellan 700 f Kr och 300 e Kr. och vi väljer här att dela in antiken i tre delar.

Den första perioden av den klassiska antiken omfattar tiden från 700 talet till 320 f Kr. Den Grekiska statsstaten utvecklas, och det var den samhällstyp som dominerade under den klassiska antiken.

Grekland har många höga bergsryggar som skiljer många isolerade dalar från varandra, och detta bidrog till att staterna aldrig enades till ett rike.

På 600 talet infördes "folkförsamlingen" som innebar att adeln fick mindre inflytande och i stället alla medborgare (i det här fallet fria, infödda, myndiga män) fick politiskt inflytande. I folkförsamlingen fick de rösta om de förslag som lades fram av statens styrelse, rådet. Denna form av demokrati blev mest utformad i Aten. Men det är viktigt att komma ihåg att bara 10 % av befolkningen betraktades som medborgare fick rösta.

Den andra perioden sträcker sig från 320 talet f.Kr. till 30 f. Kr. Alexander den store, kung av Makedonien förenade makedoniska och grekiska militära styrkor och han erövrade Egypten och västra Asien. Denna sammansmältning av grekisk och orientalisk kultur brukar kallas Hellenismen. Det var denna form av den grekiska kulturen som kom att dominera i det romerska riket.

Den tredje perioden blir det romerska herraväldet och börjar med romarnas erövring av det sista självständiga hellenistiska riket Egypten år 30 f. Kr. Italien liksom Grekland bestod av en mängd små stater som romarna gradvis hade besegrat. De besegrade staterna fick behålla en del av sitt eget styre och blev som ett slags kommuner i det romerska väldet som när det var som störst sträckte sig från Nord-Afrika i söder till Spanien i väster, delar av Storbritannien i norr och nuvarande Turkiet och in i delar av västra Asien.

Både i den grekiska antika kulturen och i den romerska fanns ett starkt samband mellan religion, kultur, politik och filosofi.

I den här kursen talar vi främst om den Grekiska kulturen och om Romarriket. Det brukar kallas "den klassiska antika kulturen". Ordet klassisk betyder att det som skapades då inom styrelseskick, filosofi och konstarter var av ytterst hög kvalitet.  D.v.s. denhar haft oerhört stor betydelse för kulturens utveckling och det s.k. klassiska arvet är en viktig del av den västerländska kulturen idag.

Vetenskap

Det finns ett stort antal kända vetenskapsmän/forskare från antiken t.ex. Pythagoras (Pythagoras sats samt det matematiska förhållandet mellan toner), Arkimedes (beskrev varför ett föremål flyter bl.a.),  Pytheas (upptäcktsresande som var den förste att beskriva norrsken, midnattssol samt polarisen) m.fl. Under Hellenismen var Alexandria ett vetenskapligt centrum och där fanns världens största bibliotek samt ett centrum för forskning där bl.a. Arkimedes arbetade. Under den perioden framlades för första gången teorin om att solen är universums centrum (en s.k. heliocentrisk världsbild). Denna andra teori hade dock konkurrens av den s.k. geocentriska världsbilden d.v.s. att jorden är universums centrum. Detta synsätt hade man till 1600-talet.

Kulturens roll

Kulturen höll de politiskt splittrade invånarna samman, främst språket, religionen och synen på människan. Den politiska splittringen gjorde att konstarterna fick blomstra.  Något som var typiskt i den grekiska livsstilen var att tävla, inte bara idrott utan även i andra sammanhang. T.ex. tävlade de olika statsstaterna med varandra om att göra sin stat vackrare än de andra. Konkurrensmentaliteten är en viktig förklaring till den rika kultur som utvecklades från 700 f Kr. Höjdpunkten nåddes under 400 och 300 talen.

Alla ville framstå som kulturens beskyddare. Stormän, styresmän, popularitetssökande kejsare o.s.v. Tack vare detta beställdes konstverk av många olika slag från många olika håll.

Gud och människa i grekisk religion.

Religionen höll samman det annars politiskt splittrade Grekland.

Människornas förhållande till gudarna var mycket nära. Det fanns 12 olympiska gudar/gudinnor t.ex. Zeus och Apollon, Afrodite och Artemis.

Gudarna uppträder ungefär som människor, de är grälsjuka, avundsjuka. Men gudarna är odödliga och mäktiga. Som människa måste man respektera den skillnaden mellan gudar och människor. De människor som börjar tro att de är som gudar gör sig skyldig till det största av brott; övermod, på grekiska HYBRIS. Och om man begår det brottet straffas man av gudarnas hämnd; NEMESIS.

Romarnas mytologi har mycket från den grekiska. Många gudar är desamma men en del har andra namn t.ex. Zeus =Jupiter, Afrodite = Venus, Artemis = Diana. Däremot heter Apollon fortfarande Apollon

Filosof

"Kärlek till visdom". Filosofin uppstod i Grekland på 500-talet f.Kr. Man kan säga att det är ett systematiskt tänkande kring tillvarons stora frågor: varför lever vi, hur allt har uppstått, hur man ska leva etc. Filosoferna ville tänka själva, inte binda sig av religiösa normer. Många stora filosofer som levde under antiken är fortfarande aktuella på olika sätt t.ex. Sokrates, Platon och Aristoteles.

Hej och välkommen!

Här kan du få information om ämnet kulturhistoria och vad vi kommer att göra i den här kursen. Du kommer att få tillgång till text och bildmaterial samt information om vad vi ska göra löpande under läsåret. Ta för vana att gå in på bloggen MINST en gång/ vecka. I synnerhet om du har varit borta från lektionen.

Hoppas att du tycker att ämnet är intressant och roligt. Det gör jag!

Hälsar Elisabet