sturegymnasietkulturhistoria

Hildegard von Bingen var en nunna som levde 1098-1179. Hon var under sin livstid en av de främsta mystikerna och en av de få kända kvinnliga kompositörerna i musikhistorien. Hon skrev teologiska skrifter, om filosofi och läkekonst men även musik. Hon tillrättavisade både påvar och kejsare för att hon bl.a. ansåg dem skyldiga till korruption.

Hildegard von Bingen

Heliga Birgitta levde mellan 1303- 1373. Hon var författare, teolog, klostergrundare och är nu Europas skyddshelgon. Som barn hade hon flera visioner som kom att påverka henne starkt. Under sitt liv gjorde hon bl.a. två stora resor som på den tiden måste ha varit ett nästan omöjligt projekt. Dels till Rom, för att hon ville få lov av påven att grunda en klosterorden, och drygt 60 år gammal begav hon sig till det Heliga landet.

  
Heliga Birgitta

Christine de Pizan föddes i Italien men levde största delen av sitt liv i Frankrike. Hon var en mycket produktiv författarinna och är förmodligen den första kvinna som försörjt sig som författare och på sätt och vis kan man säga att hon var  en mycket tidig ¨"feminist". Hon förespråkade jämlikhet utifrån den tidens samhälle och hon ansåg att flickor borde få utbildning på samma villkor som pojkar. Hon angrep också den tidens kvinnofientlighet genom bl.a. sin bok "Damernas stad" (La cité des dames).

 
Christine de Pizan 

Musik

I det som blev Östrom fick musiken ett starkt inflytande av den arabiska musiken. Man sjöng inte på latin utan på t.ex. grekiska.            

I Västrom sjöng man på latin. Gregorius den store, (540-604 e.Kr.) organiserade den liturgiska sången under 600-talet. Den gregorianska sången är enstämmig och man reciterar på en ton eller sjunger flera toner på en vokal/stavelse. Det sista kallas för melismer.  (Detta sätt att sjunga hör man fortfarande i gudstjänster när t.ex. prästen och församlingen gör en slags växelsång).    

Man sjöng även hymner som var kyrkliga sånger men vars texter inte var hämtade från bibeln. Texterna var istället dikter och den här typen av sånger fick en slags schlageraktig popularitet hos medeltidens människor.

Man övertog inte grekernas sätt att notera musiken utan började ange tonernas stigande och fallande tonhöjd genom s.k. nevmer som antydde ungefär hur melodin skulle röra sig. Så småningom utvecklades detta mer och mer och omkring 1000-talet började man använda notlinjer som man satte nottecken på.  På 1200-talet hade man fyra linjer och det blev så småningom fem som vi har än idag. Den rytmiska noteringen kom senare.

Under 1100-talet utvecklas en musikstil som kom att bli jämnbördig med den kyrkliga musiken. I Frankrike kallades de som utövade den här musiken för trubadurer, (det betydde ungefär "finnare" av text och melodi) och i Tyskland kallades de "minnessångare"(kommer av ett gammalt tyskt ord,  minne som betydde kärlek). Det började i Sydfrankrike där (oftast) adliga diktare- musiker, s.k. trubadurer skrev och framförde sånger/visor vars textinnehåll främst handlade om riddares ädelmod, kvinnodyrkan och ibland med en skämtsam underton. Sina melodier lånade de både från kyrkans gregorianska sång, övertagit från kringvandrande sångare samt komponerat själva. Även i Sverige utvecklades den här viskonsten.

Polyfoni; flerstämmighet (poly= många och fone= ljud)

Flerstämmighetens uppkomst finns det många teorier om. Men det började sannolikt med att man till den gregorianska sången hade långa utdragna toner som en bas under melodin, den s.k. cantus firmus, eller som en överstämma även den bestående av långa toner.

Utanför kyrkan fanns det också flerstämmighet. Kanon.

Den förste kände tonsättare som medvetet komponerade flerstämmig musik, 2 och 3-stämmig var Leonius i Paris. Hans efterträdare Perotinus utvecklade det vidare till fyra stämmor.

Ett sätt att skapa flerstämmighet i de stora katedralerna var att utnyttja efterklangen i kyrkorummet. Man sjöng först en lång ton och efter den flera korta, som då bildade en sorts flerstämmighet till den långa tonen som klingade i ekot.

Den första mässan skrevs av Guillaume de Machaut. En mässa är ett sakralt verk (sakral= religiös) där texterna följer en viss form;

Kyrie;                Herre förbarma dig

Gloria;              Ära var Gud

Credo;             "jag tror" d.v.s. trosbekännelsen

Sanctus;          Helig

Benedictus;    Välsignad

Agnus Dei;      Guds lamm

Kyrklig dans

Det fanns en gammal kultisk dans som skulle uttrycka glädjen över Gud. En uppfattning var också att änglarna dansade i himlen inför Guds ansikte. Denna tradition hade högt föredöme. Det var vanligt med dansstycken efter bibliska scener in på 1100-talet.

Men eftersom "kroppen var syndig" och att man i dansen uttryckte sig med just kroppen, uppstod en dragkamp mellan två synsätt:

•-         att dansen var farlig

·-         att den hörde ihop med kristen tro.

Det var den kritiska synen som segrade och så småningom försvann dansen ur kyrkan men fanns kvar i mysteriespelen och mirakelspelen utanför kyrkan. De roller som gestaltades med dans var ofta demoner, dårar eller herdar.

Världslig dans

Man dansade vid bröllop och andra fester. Dansen var ett mycket viktigt inslag i det sociala livet eftersom det inte fanns så många tillfällen att träffa andra ungdomar t.ex. Vanligt var kedjedans som utfördes antingen som ringdans (branle och carole) eller långdans (farandole). En del av dessa medeltida dansformer finns kvar i t.ex. folkdans och i de danslekar vi gör kring midsommarstången och julgranen t.ex.


Farandole

När adeln började härma den s.k. bondedansen anpassade man den så att den blev mer elegant. Ofta blev stegen lite begränsade på grund av att adelsdamernas kläder ibland kunda väga upp till 75 kilo.

Lite ringdans

http://www.youtube.com/watch?v=QJmBHymxfgg


Senare medeltid, en branlse

http://www.youtube.com/watch?v=AxrSBDDgZ6I


Dödsdans och dansmani

Man använde dansen på ett, för oss, makabert sätt: för att kommunicera med de döda. Detta skedde oftast på kyrkogårdar. Man betraktade de döda som farliga och fientliga och detta gav upphov till att legender om varulvar, spöken och vampyrer fick fart. Man trodde att musiken skulle driva ut onda andar och få de döda att acceptrera att de faktiskt hade dött. Man trodde också att de döda själva dansade på kyrkogårdarna för att lura med sig de levande i dansen och de som dansade med döden trodde man skulle dö inom ett år.

Mellan 1000- och 1300-talet blev det vanligt med dansmani. Människorna var mycket påverkade av krig, bränder och andra katastrofer och genom dans fick de utlopp för sina instängda känslor. Det kunde dansas i flera dagar och nätter för att driva ut onda andar t.ex. Detta verkar ha varit starkast förekommande under digerdöden härjning.

Teater

Senantiken

Under senantiken växte pantomimen fram som härstammade från den grekiska kulturen. Det var en sorts dramatisk "balett" med kör, orkester och storslagen utstyrsel. Men använde uttrycksfulla, rytmiska rörelser med huvudet och händerna och böjde och vred hela kroppen.

Mimen var en annan form av teater. Den avsåg från början att presentera en skämtsam bild ur verkligheten. Det var en slags realism. Man använde inga speciella kläder.

Teatern fick en mindre betydelsefull roll under senantiken, Skådespelarna var ofta slavar och de flesta dramer som spelades var från den grekiska kulturen. Däremot blev gladiatorspelen ett stort folknöje.

Medeltiden

I början av medeltiden tog kyrkan avstånd från teater men det liturgiska dramat, d.v.s. ett slags religiöst skådespel, växte fram under 600 talet. Man ville att kristendomens budskap skulle göras lättfattligt för den allmänhet där flertalet inte förstod latin, som vju trots allt var det språk mässan hölls på. På sätt och vis kan man säga att dramat fick ett pedagogiskt syfte.

.

Mysteriespelet var en annan religiös dramaform som kom något senare, ca 1100-talet. Detta flyttades ut ur kyrkan för att skådespelet hade blivit mer omfattande och publiken fick inte plats i kyrkan. Man spelade det istället utanför kyrkan, med kyrkans fasad som bakgrund. Det är enkelt uttryckt ett medeltida drama spelat på ett för samtiden modernt språk, t.ex. Adamsspelet som skrevs på normandiska.

 En anonym målning från början av 1400-talet, sannolikt unspirerad av ett mysteriespel som skildrar hur Jesus förs inför Pilatus

Mirakelspelet växte fram samtidigt som mysteriespelet, men det beskrev istället något underverk som gjorts av något helgon. Man tror att dessa spel var lite mer uppsluppna och skämtsamma och var början på en utveckling av att dramat så småningom förlorade sin religiösa karaktär.

Moraliteter

Moraliteter var en sorts övergångsform mellan det religiösa medeltidsdramat och det senare profana dramat. Innehållet i dessa dramer var hade ofta till syfte att förbättra människors moral, visa lasternas följder och dygdernas belöning.

Fars

Farsen var oftast en historia uppbyggd med av en kort och klurig intrig. Man gjorde gärna parodier på karaktärer, yrkesgrupper eller dialekter. Ofta var den satirisk och eftersom den inte var knuten till politiken, religionen och kyrkan kunde man här fläta in diskussion och kritik. De som framförde farser var ofta kringresande skådespelartrupper, joculatores (lekare)

Gycklare/lekare

Gycklare, eller lekare, var under medeltiden kringvandrande spelmän och underhållare. De kunde t.ex. jonglera, göra akrobatiska konster, vara eldslukare, sjunga, spela, dansa och spela mer lättsam kanske lite farsartad teater.

Skulptur

Den senantika skulpturen var mindre realistisk än den romerska porträttskulpturen. Man hade ett annat människoideal. Det som var viktigt i ansiktet var ögonen som man menade speglade människans inre. Det var det andliga hos människan som var viktigt, det fysiska var inte så viktigt, och det hänger samman med den nedvärderande syn man hade på kroppen.

Det finns väldigt få skulpturer kvar från den tidiga medeltiden och det beror delvis på att kyrkans ledare inte ville ha avbilder inuti kyrkan, särskilt inte av Jesus. Det kunde uppfattas som gudabilder och kunde misstolkas av nyomvända.

På 1000-talet blommade skulpturen upp igen. Men nu var det reliefskulptur man skapade. Det hängde samman med arkitekturen. Relieferna fick pryda kolonner t.ex. i kyrkorna.

Under högmedeltiden gick skulpturens utveckling snabbt framåt. Man betonade känslan med mjuka linjer, lidande och starka uttryck. Man skulle förstå hur Jesus hade lidit på korset. Denna stil av skulptur kallas pieta som betyder fromhet på italienska.

Måleri och bildkonst

Under senantiken var det populärt med mosaiker. De gav en skimrande lyster och bilderna skulle fungera som en lättförståelig repetition av vad som sagt i predikan för alla de som inte kunde läsa. Man skulle också få en försmak an den eviga saligheten hos Gud. Även miniatyrkonst var populärt.

Cattedrale di Monreale, Sicilien

 
Capella Palatina, Palermo sicilien

Man målade s.k. ikoner, "platta" bilder utan perspektiv föreställande Jesus, jungfru Maria t.ex. Man använde istället s.k. värdeperspektiv = den viktigaste personen är störst och oftast i mitten, längst fram.

Fra Angelico                                                                                                                    


Giotto

Bildväv skapades av munkar och nunnor i klostren. T.ex. den s.k. Bayeuxtapeten (50 cm bred och 70 m lång)som beskriver händelserna före Normandernas invasionen av England samt slaget vid Hastings 1066.

Bayeuxstapeten, fyra avsnitt

Bokmåleri och glasmåleri

Under den tidiga medeltiden var det lika lite blomstring för måleriet som för de andra konstarterna. Man dekorerade knappast stora byggnader alls. Istället fick man illustrera handskrifter. Böckerna (och då främsta bibeln) skrevs för hand av munkar. Detta tog otroligt lång tid och böcker hade ett mycket stort värde, bara de rika kunde kosta på sig att äga böcker.

Ofta målade man helsidesillustrationer, illuminering, men också anfanger, d.v.s. rikt utsirade begynnelsebokstäver kanske i början på ett kapitel i en bok. Detta gjorde att det tog ännu längre tid så klart, men det gav också en personlig prägel på varje bok.

Glasmåleriet, som blev vanligt i den gotiska stilen, gick till så att man först gjorde glas av olika färger och sedan ristade man till glasbitarna i de färger, former och storlekar som man behövde till det motiv man skulle avbilda. Bitarna hölls ihop med tunna metallister. Till sist målade man in detaljer som ögon, mun och veck i kläder etc. Vissa fönster var mycket stora och tunga, då delade man in dem i olika sektioner med hjälp av träramar (som spröjsar).

Fönster i Chartres katedral


Väggmålningar

I kyrkorna målade man motiv från bibeln direkt på väggar och tak, s.k. fresker. Dessa motviv hade delvis ett pedagogiskt syfte kan man säga. De flesta människorna kunde inte latin, men mässan hölls på latin och då kunde man åtminstone se på de vackra bilderna och förstå lite genom dessa.

 
Albert Pictor, schack med döden


Albert Pictor, dansande bönder

Under kristendomens tidiga stadium byggdes  basilikor (en typ av byggnad som fungerat som administrationsbyggnader t.ex. under antiken). Där fanns inga bänkar utan man fick stå under gudstjänsten.  Det finns ont om byggnadsverk kvar från den tidiga medeltiden eftersom de ekonomiska resurserna var små och det politiska läget var instabilt. Det var först omkring 900-talet som man kom igång att bygga kyrkor i sten i större skala i Västeuropa. Man brukar tala om två arkitekturstilar under medeltiden:

Den romanska stilen; 1100-1200 talen

Man började konstruera tak av sten i form av ett valv, eftersom trätak var så brandfarliga. Det uppstod problem eftersom de välvda taken var så tunga. Därför fick man bygga väldigt tjocka väggar och små fönster för att inte trycket från taket skulle rasera väggarna. Man brukar kalla den romanska stilen för rundbågsstilen. Byggnaderna är "tjocka och knubbiga".

            
  St. Etienne, Caen           Krypta i Bayeux

Den gotiska stilen 1144- 1500 talen

Det är inte ofta man kan ange ett bestämt årtal när man talar om en konstriktnings födelse, men här kan vi det eftersom man vet i vilket byggnadsverk denna nya stil först användes. Det var en klosterkyrka i

Saint-Denis som ligger lite norr om Paris. Det var en abbot som hette Suger som var mycket påverkad av texter från 500-talet där man uppfattade Gud som ljus. Där ljuset fanns, fanns också Gud. Han vill få in mer ljus i koret när det skulle byggas om, genom att ta upp stora fönster i väggarna. Vi vet inte vem arkitekten var, man han lyckades med detta genom att göra stentaket tunnare och därmed lättare. Man gjorde större fönster, som trots att de försågs med glasmålningar lät ljuset strömma in. Koret invigdes den 11 juli 1144.

   
Glasfönster i St. Denis

Skillnaden mellan den romanska och gotiska stilen är att det gotiska taket tas upp av vad som kallas strävbågar som går som smala broar från fristående strävpelare utanför kyrkan till väggen under taket. Därmed behöver inte väggarna vara bärande utan kan förses med större fönster. Ofta har de gotiska byggnaderna spetsiga torn gärna många och höga. Fasaderna kan vara täckta av reliefer och andra utsmyckningar.

Strävbågar              
                 
                                                                                   

Strävpelare

Det finns flera kända byggnadsverk kvar från så tidigt som 1200-talet, byggda i denna stil t.ex. Notre-Dame i Paris och katedralen i Milano, Duomo di Milano.

Notre Dame                               

Duomo di Milano

I Sverige har vi ett flertal kyrkor från den romersk-katolska tiden, t.ex. Linköpings Domkyrka och Uppsala Domkyrka. Uppsalas Domkyrka började byggas 1273 och invigdes 1435 men även Skara Domkyrka som dock påbörjades redan på 1100-talet och då i romansk stil. Man har alltså ibland byggt om eller byggt till och på så sätt ändrat byggnadens ursprungliga stil.

 Gotik i genomskärning

Uppsala Domkyrka        Skara Domkyrka

ca. 300-400 en "övergång" som kan kallas senantiken

ca.. 500- 900 tidig medeltid

ca. 1000-1300 högmedeltiden

ca. 1300-1450 senmedeltiden

Kristendomen uppstod på 30-talet e.Kr. och under en lång period förföljdes, plågades och dödades dess anhängare, men på 300-talet blev kristendomen, den katolska kyrkan, den officiella religionen i det romerska riket.
 

År 300 var det romerska riket ännu sammanhållet. Men Germanerna började erövra fler och fler delar av det romerska riket. Mycket folkvandringar skapade kaos och bl.a. bröt det romarrikets skolsystem samman och det blev kyrkans män som i stort sett tog över ansvaret för kulturlivet.  Kyrkan blev den enda institution där läskunnighet och kulturella intressen levde vidare. Städerna förlorade sin gamla betydelse och ett jordbruksbaserat samhälle växte fram.

Man kan säga att senantiken omfattar slutfasen av Västroms historia. Västrom d.v.s. våra dagars Rom och de delar av Europa som romarna hade erövrat upplöstes i självständiga stater som regerades av germanska kungar. År 395 delades det stora romerska riket. Mycket av den gamla klassiska kulturen levde vidare men i en ny kristen anda.

Så småningom växer tre olika vägar fram efter Roms fall:

Västeuropa - Rom - latinspråkig kristen kultur

Östeuropa - Konstantinopel - grekiskspråkig kristen kultur

Nordafrika/Mellanöstern - arabspråkig islamisk kultur (grundas av  Muhammed 632 e.Kr.)

Man kan säga att Europa som det hade sett ut under en lång period, föll samman och två nya, stora religionerna bildades; Kristendomen och Islam.

Mycket av den kunskap som berörde konst, filosofi etc. gick förlorad för Västrom under dessa sekel, men i Östrom levde mycket vidare i den s.k. Bysantinska kulturen. Östrom är den stad vi idag kallar Istanbul. Andra namn är Bysans, Konstantinopel och vikingarnas Miklagård. En annan stad som var viktig i Östrom var Thessaloniki i Grekland.  Kristendomen blev statsreligion även här men man höll mässor etc. grekiska.

Men vi har fått med oss två arv från denna tid; den antika vetenskapen/ kulturen samt kristna trosföreställningen. Man fick ett linjärt tänkande. D.v.s. något börjar och slutar: skapelseberättelsen - jordens undergång.

Synen på människan var baserat på religionen och världsbilden utarbetades av medeltidens lärda, som alla var kyrkans män. Detta innebar att de grekiska filosofernas sätt att se världen försvann. Det officiella språket var latin som de lärde talade och mässor etc. hölls på latin och inte på de språk som talades bland "vanliga" människor.

Konstarternas uppgift i den kristna världen blev att visa alla de samband som fanns mellan Gud/skaparen och skapelsen, mellan himlen och jorden. På grund av detta är medeltidens konstverk fyllda av symbolik, förmodligen mer än vi anar idag. Och därför kan det ibland vara inte alls lätta att tolka.

Under den första delen av medeltiden var det mycket oroliga politiska förhållanden och många krig i Europa och på grund av det blev den kulturella aktiviteten förhållandevis låg.

Bilden av människan var kluven. Gud hade skapat människan, det finaste Gud hade skapat. Men gällde det allt? Själen var skapad av Gud, men hur var det med kroppen och dess funktioner? Anden är god/kroppen är ond. Man ansåg att tiden på jorden var endast en förberedelse för det riktiga livet i himlen.

Under den senare delen av medeltiden förekom det många korståg p.g.a. att påven ville erövra Jerusalem. Man fick nu nya kontakter med den antika kulturen som bevarats i det bysantinska riket. Då började Västeuropa blomstra på alla områden; politik, kultur, ekonomi, handel etc.

Man utvecklade plogar och seldon, hästen blev allt viktigare och stigbygeln uppfanns vilket förbättrade möjligheterna att använda hästar i krig.

Under största delen av medeltiden trodde de flesta människor att de visste allt som fanns att veta eftersom alla sanningar var uppenbarade genom bibeln och kyrkans förkunnelse.

När påvedömet började försvagas vågade människor ifrågasätta kyrkan och detta ledde till att påven inrättade inkvisitionsdomstolar där kättare förhördes och dömdes, ofta till döden.

Kyrkan dominerade kulturlivet under hela medeltiden och detta innebär att det mesta av den konst i olika former som finns bevarad är sakral (religiös/kyrklig) konst.

Teologin uppstod - man studerande frågor runt vad tro är och vad vetande är.

Många kloster grundades och munkar och nunnor blev en del av det kristna livet. För kvinnor var i stort sett enda möjligheten till studier att gå i kloster.  Heliga Birgitta, som levde på 1300-talet, är ett svenskt helgon och grundare av Birgittaorden i Vadstena.

Under medeltiden grundades de första universiteten. All undervisning var på latin och på universiteten var inte kvinnor välkomna vilket innebar att möjligheten till utbildning förminskades drastiskt för alla kvinnor.

Rom

Under 300-talet e.Kr. hade staden Rom sin storhetstid. Staden hade 1 milj. invånare. Runt staden gick en 2 mil lång mur som skyddade staden fram till 1800-talet. Relativt mycket av den muren finns kvar än i dag.

Under den här tiden bestod Rom av 400 distrikt. Där fanns 28 bibliotek, 10 teatrar, 100 torg. Över floden Tibern gick 8 broar och 29 stora vägar förband staden med det övriga landet. 19 akvedukter försåg staden med 1,5 miljard liter vatten om dagen som gick till 1 500 offentliga fontäner, tusentals bad och 11 stora badanläggningar.

Forum Romanum var samlingsplatsen i Rom. Där samlades senaten (riksdagen kan man säga), vanliga människor, advokater, försäljare. Där var fullt av liv och rörelse.

Cirkus Maximus var en stor arena för kapplöpning bl.a. Den var enormt stor. 600 meter lång och 120 meter bred och kunde ta 150 000 åskådare.

Colosseum som är en av de mest kända byggnaderna i världen (se bild ovan) byggdes av kejsar Vespasianus. Där hölls bl.a. gladiatorspel, som var mycket populära.

Pompeji

79.e.Kr fick vulkanen Vesuvius ett utbrott (sannolikt var det även jordskalv som bidrog till katastrofen med efterföljande tsunami). En katastrof som fullkomligt överraskade stadens befolkning och även en annan närliggande stad, Herculaneum. Askan begravde staden och dess invånare som inte hade en chans att fly. På grund av detta blev mycket av staden bevarad under askan i flera hundra år. På 1700-talet började utgrävningarna och man kunde då se hur romarna hade levt och hur staden hade sett ut och fungerat. Man kom på en metod, där man genom att hälla gips i de håligheter som bildats av människor och djur som fångats i askan, fick en exakt avbild av personen eller djuret.  Marken hade även kvar märken efter kärrhjul t.ex.

Pompeji                                            Arkeologiska fynd i Pompeji

                
Väggmålningar i Popmpeji          Ineriör från ett hus i Pompeji

Bostadsstandarden var hög. De flesta familjer hade egen bostad. Många hus var av atrium modell. D.v.s. ett öppet rum i mitten där regnvattnet kunde samlas i en bassäng mitt på golvet. Där fanns pelargångar, statyer och fontäner. Väggarna var prydda med målningar och dessa målningar är de bäst bevarade från romartiden. Där finns stilleben, landskapskildringar, mytologiska motiv, scener ur det dagliga livet och detaljerade skildringar av historiska händelser. Där finns även mycket mosaikbilder bevarade.

Mosaik från Herculaneum och Pompeji                                  Väggmåliningar i Pompeji

Romarriket 

Rom var en republik från ca. 500 f.Kr. och leddes av två konsuler. Under några århundrade utvidgades romarriket enormt. 88 f.Kr. bröt ett inbördeskrig ut och senaten tog makten från folktribunen.

45 f.Kr. tog Julius Caesar makten. Han hade varit en framgångsrik general. Han blev mördar 44 f.Kr. och efter det, under Augustus, blev romarriket ett kejsardöme och kejsaren hade all makt. Man kunde inte ärva kejsar titeln utan mäktiga personer stred om titeln.                

Romersk arkitektur

Romarna byggde sina tempel efter samma princip som grekerna, men de lade dem på ett podium med en trappa på ena kortsidan.

Man byggde mycket i Romarriket. Inte bara tempel utan t.ex. akvedukter - som förde vatten från rena källor till städerna. Mycket av vattnet leddes till termer - stora badanläggningar. I de större städerna fanns basilikor som fungerade som administrationsbyggnader. Där fanns teatrar där man spelade komedier och på amfiteatrarna förekom djurhetsning och gladiatorspel. I de tättbebyggda storstäderna byggdes stora hyreskaserner, insulae, som kunde ha 7 -8 våningar. Man byggde viadukter, vägbroar över land.

Akvedukt

Det som gjorde det möjligt att konstruera dessa jättebyggen var två viktiga nyheter som romarna införde i arkitekturen ; det äkta valvet och betongen.

Det äkta valvet; man överbrygger avståndet mellan två stöd av en halvcirkel av sten som är huggna i kilform. (Se bilden ocan på akveduktne t.ex.)Stenarna låser varandra i läge. Fördelen med detta är att man kan ha större avstånd mellan stöden än med de raka stenblock som grekerna använde.

Betong; en blandning av cement, grus och sten som är ganska lättarbetad och därför kunde man bygga snabbare. Man klädde betongväggarna med tegel, eller i de mer påkostade byggnaderna, med marmor.

Romarna byggde också vägar. Dessa vägar gick ända upp i Nordeuropa. Vägarna hade breda körbanor. Allt som allt byggdes 300 000 km väg. Under den följande epoken, medeltiden, byggdes det knappt en enda ny väg i Europa.

Teater

Man byggde teatrar över hela riket. Många finns kvar än idag, dock mer eller mindre förfallna. De teatrar som uppfördes under den senare delen av republikens tid och under kejsartiden kännetecknades av en otrolig prakt. Statyer i marmor, förgyllda partier och glasmosaik prydde anläggningarna.

Det romerska skådespelet hade andra grogrunder än det grekiska. I Aten hade teatern sin grund i Dionysoskulten men i Rom kom den inte att ingå direkt i någon religiös ceremoni. Vi kan bara gissa oss till hur de grekiska dramerna uppfördes under antiken, men från det romerska riket finns en rad dokument bevarade om hur det gick till.

Det som romarna införde i teatersammanhang var pantomimen, ett stumspel till musik. De hade också mimföreställningar som ofta var improviserade och där faktiskt kvinnor fick delta. Dessa föreställningar utvecklades till extrema tillställningar med våld och sex, allt för att imponera publiken

Colosseum

Något som blev väldigt populärt var t.ex. hästkapplöpningar som bl.a. ägde rum på Cirkus Maximus i Rom och gladiatorspel där människor och djur stred för sina liv. En av de mest kända amfiteatrarna där detta förekom är Colosseum i Rom som också heter den Flaviska teatern.  En annan typ av "underhållning" som var populär var avrättningar.

Musik och dans 

Vi vet inte så mycket om romersk musik. Men de använde sig av en slags marschmusik när de var i krig, med trumpeter och horn. Grekiska musiker och skådespelare invandrade till Italien och inflytandet från grekland blev starkt på grund av detta. Man skilde på amatörer och yrkesmusiker. Ofta var de senare slavar eller frigivna slavar och de var oftast rättslösa. Ett undantag var militärmusiker som t.o.m. hade rösträtt.

Dansen fick en alltmer erotisk karaktär och denna negativa inställning till dans som växte fram, kan vara en av orsakerna till att man även inom kristendomen (som så småningom tog över som statsreligion i romarriket) tog avstånd från dans eftersom man ansåg att det var en hednisk och syndig företeelse.

Skulpturen i Rom var i stor utsträckning porträttskulptur. Man vill återge motivet med största möjliga realism. Avbilderna skulle inte vara förskönande. På det viset skiljer sig den romerska skulpturen stort från den grekiska, där man hade en mer idealiserande stil.

Där fanns också propagandakonst, t.ex. på mynten. Vem som helst i det stora romerska riket kunde se hur kejsaren såg ut när han eller hon tittade på ett mynt. Kejsaren framställdes som kapabel och stark.

Romarna skapade djup i sina bilder. De såg att ett träd som är långt bort ser ut som en liten prick, och därför målade de på det viset. De använde också skuggor i sitt måleri. Romarna använde också, till skillnad från grekerna, hela färgskalan.

Man utvecklade mosaiktekniken i romarriket. De lyckades få fram en stor realism även i dessa bilder. Man har funnit mycket mosaiker t.ex. i Pompeji.

Antiken

Tidsramen  som vi förhåller oss till är i grova drag mellan 700 f Kr och 300 e Kr. och vi väljer här att dela in antiken i tre delar.

Den första perioden av den klassiska antiken omfattar tiden från 700 talet till 320 f Kr. Den Grekiska statsstaten utvecklas, och det var den samhällstyp som dominerade under den klassiska antiken.

Grekland har många höga bergsryggar som skiljer många isolerade dalar från varandra, och detta bidrog till att staterna aldrig enades till ett rike.

På 600 talet infördes "folkförsamlingen" som innebar att adeln fick mindre inflytande och i stället alla medborgare (i det här fallet fria, infödda, myndiga män) fick politiskt inflytande. I folkförsamlingen fick de rösta om de förslag som lades fram av statens styrelse, rådet. Denna form av demokrati blev mest utformad i Aten. Men det är viktigt att komma ihåg att bara 10 % av befolkningen betraktades som medborgare fick rösta.

Den andra perioden sträcker sig från 320 talet f.Kr. till 30 f. Kr. Alexander den store, kung av Makedonien förenade makedoniska och grekiska militära styrkor och han erövrade Egypten och västra Asien. Denna sammansmältning av grekisk och orientalisk kultur brukar kallas Hellenismen. Det var denna form av den grekiska kulturen som kom att dominera i det romerska riket.

Den tredje perioden blir det romerska herraväldet och börjar med romarnas erövring av det sista självständiga hellenistiska riket Egypten år 30 f. Kr. Italien liksom Grekland bestod av en mängd små stater som romarna gradvis hade besegrat. De besegrade staterna fick behålla en del av sitt eget styre och blev som ett slags kommuner i det romerska väldet som när det var som störst sträckte sig från Nord-Afrika i söder till Spanien i väster, delar av Storbritannien i norr och nuvarande Turkiet och in i delar av västra Asien.

Både i den grekiska antika kulturen och i den romerska fanns ett starkt samband mellan religion, kultur, politik och filosofi.

I den här kursen talar vi främst om den Grekiska kulturen och om Romarriket. Det brukar kallas "den klassiska antika kulturen". Ordet klassisk betyder att det som skapades då inom styrelseskick, filosofi och konstarter var av ytterst hög kvalitet.  D.v.s. denhar haft oerhört stor betydelse för kulturens utveckling och det s.k. klassiska arvet är en viktig del av den västerländska kulturen idag.

Vetenskap

Det finns ett stort antal kända vetenskapsmän/forskare från antiken t.ex. Pythagoras (Pythagoras sats samt det matematiska förhållandet mellan toner), Arkimedes (beskrev varför ett föremål flyter bl.a.),  Pytheas (upptäcktsresande som var den förste att beskriva norrsken, midnattssol samt polarisen) m.fl. Under Hellenismen var Alexandria ett vetenskapligt centrum och där fanns världens största bibliotek samt ett centrum för forskning där bl.a. Arkimedes arbetade. Under den perioden framlades för första gången teorin om att solen är universums centrum (en s.k. heliocentrisk världsbild). Denna andra teori hade dock konkurrens av den s.k. geocentriska världsbilden d.v.s. att jorden är universums centrum. Detta synsätt hade man till 1600-talet.

Kulturens roll

Kulturen höll de politiskt splittrade invånarna samman, främst språket, religionen och synen på människan. Den politiska splittringen gjorde att konstarterna fick blomstra.  Något som var typiskt i den grekiska livsstilen var att tävla, inte bara idrott utan även i andra sammanhang. T.ex. tävlade de olika statsstaterna med varandra om att göra sin stat vackrare än de andra. Konkurrensmentaliteten är en viktig förklaring till den rika kultur som utvecklades från 700 f Kr. Höjdpunkten nåddes under 400 och 300 talen.

Alla ville framstå som kulturens beskyddare. Stormän, styresmän, popularitetssökande kejsare o.s.v. Tack vare detta beställdes konstverk av många olika slag från många olika håll.

Gud och människa i grekisk religion.

Religionen höll samman det annars politiskt splittrade Grekland.

Människornas förhållande till gudarna var mycket nära. Det fanns 12 olympiska gudar/gudinnor t.ex. Zeus och Apollon, Afrodite och Artemis.

Gudarna uppträder ungefär som människor, de är grälsjuka, avundsjuka. Men gudarna är odödliga och mäktiga. Som människa måste man respektera den skillnaden mellan gudar och människor. De människor som börjar tro att de är som gudar gör sig skyldig till det största av brott; övermod, på grekiska HYBRIS. Och om man begår det brottet straffas man av gudarnas hämnd; NEMESIS.

Romarnas mytologi har mycket från den grekiska. Många gudar är desamma men en del har andra namn t.ex. Zeus =Jupiter, Afrodite = Venus, Artemis = Diana. Däremot heter Apollon fortfarande Apollon

Filosof

"Kärlek till visdom". Filosofin uppstod i Grekland på 500-talet f.Kr. Man kan säga att det är ett systematiskt tänkande kring tillvarons stora frågor: varför lever vi, hur allt har uppstått, hur man ska leva etc. Filosoferna ville tänka själva, inte binda sig av religiösa normer. Många stora filosofer som levde under antiken är fortfarande aktuella på olika sätt t.ex. Sokrates, Platon och Aristoteles.